När allvarliga fel begås riskeras allmänhetens förtroende för en av samhällets viktigaste funktioner. Dessvärre har på kort tid två präktiga rättsskandaler upptagit stor del av nyhetsrapporteringen.
Det handlar dels om fallet Kevin där två små barn, fem och sju år gamla, 1998 utpekades som skyldiga till fyraårige Kevins död, dels om Kaj Linna som är dömd för ett rånmord utanför Piteå 2004.
I båda fallen har vad som nu förefaller vara oskyldiga människor fått sina liv förstörda. Linna dömdes till livstids fängelse och har hunnit sitta fängslad i 13 år. I slutet av 2016 beviljades han till slut resning av Högsta Domstolen. Han har nu släppts på fri fot i väntan på domen. Han lär komma att tillerkännas ett stort skadestånd från staten. Men det ändrar inte att han har suttit fängslad från det att han var 42 år gammal till som nu 55 år. Även om han själv har hävdat sin oskuld kommer det att vara många av hans gamla vänner, bekanta och kollegor som har trott att han har varit skyldig. Det har trots allt slagits fast av domstol.
De två pojkar som ansågs skyldiga till Kevins död 1998 har visserligen inte suttit fängslade. De blev istället omhändertagna av de sociala myndigheterna för behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin. De har själva berättat hur lättade de har blivit av de granskningar som nu har gjorts som tydligt visar hur osannolikt det är att de faktiskt har begått dådet.
De har själva alltid tvivlat på att det faktiskt var dem, samtidigt har de fått höra att det visst var så. Blotta tanken att växa upp under dessa omständigheter är nog för att göra vem som helst gråtmild. Precis som för Kaj Linna har omgivningen på självklara grunder utgått från att de faktiskt har varit skyldiga.
Men det finns också ett annat problem. För både Linna och de aktuella unga männen gäller att många människor lär fortsätta att hysa misstankar mot dem. Det har trots allt slagits fast tidigare att de är skyldiga. Kanske är det ändå så? Dessa misstankar kommer de att få leva med åtminstone tills de som faktiskt är skyldiga sitter bakom lås och bom. För varje oskyldig som döms går en skyldig fri. Kanske har de begått ytterligare brott under tiden.
I fallet Kevin är det inte ens säkert fastställt att ett brott har begåtts. Det är inte helt uteslutet att han har drunknat av en olyckshändelse. Om så inte är fallet talar mycket, enligt kriminologen Leif GW Persson, för att förövaren var en vuxen med sexuella motiv. Om så är fallet kan hanteringen av utredningen ha orsakat ofattbar skada för många fler än vad vi nu känner till.
Det är inte att undra på att förtroendet för rättsväsendet riskerar att urholkas av sådana här fall. Det är tyvärr fullt rimligt. Det är gott och väl att det rättas till när det uppdagas men det går inte att gottgöra vissa misstag.