Skolor med ett tydligt ledarskap från rektorns sida tillhör vinnarna i kampen. För det är en kamp som också hamnar i domstolen.
En aktuell dom från Högsta domstolen, HD, borde innebära en lättnadens suck för den svenska lärarkåren och landets elever.
I november 2017 ockuperar några elever i årskurs 9 på Dalängsskolan i Lidköping skolans cafeteria. De ställer en soffa vid en central passage. En skolvärdinna ber upprepade gånger eleverna att resa sig och flytta tillbaka soffan. Men en elev hänger sig kvar i soffan.
En lärare – som tidigare ägnat sig åt brottning – lyfter då helt sonika bort eleven från soffan med ett grepp och en arm runt pojkens huvud. Väl på benen säger han att han ”ska anmäla” läraren. Polisen lägger ner förundersökningen.
Och därmed borde denna incident på Dalängsskolan ha varit utagerad. Men icke.
In rycker nämligen det statliga Barn- och elevombudet, BEO, som är myndighetsplacerat på Skolinspektionen och kräver att Lidköpings kommun ska betala 10 000 kronor i skadestånd till den ”kränkta” eleven som vägrade att lämna soffan. I veckan kom till slut HD:s välkomna besked. Det blir inget skadestånd.
Pojken har diagnostiserats med adhd och autism. Skolan hade upprättat en handlingsplan för honom där den trendiga metoden med ”lågaffektivt bemötande” ingick. Enkelt uttryckt innebär det att skolpersonal så långt det är möjligt ska undvika konflikt och backa tillbaka. Fast läraren som ingrep kände inte till att eleven i fråga hade någon handlingsplan.
Men är det verkligen realistiskt att samtliga anställda på en skola ska känna till varje stökig elevs ”individuella handlingsplan.” Nej, det är varken lämpligt eller för den delen ens praktiskt möjligt. Såvida det inte stämplas LB i pannan för ”lågaffektivt bemötande på aktuella elever, vilket Gud förbjude, oavsett BEO:s kommande skadeståndskrav.
Naturligtvis ska lärare och annan skolpersonal kunna sätta gränser och även fysiskt kunna flytta på en elev som gravt stör ordningen. Men BEO:s processiver har skapat en osäkerhet på många av landets skolor om personalen verkligen kan ingripa och försöka skapa trygghet och studiero. Lärare känner sig rädda för att bli anmälda.
Och borde inte en elev med adhd och autism och som vägrar att lyda tillsägelser i stället gå i en specialskola? Eller: I vilken grad ska ett fåtal genuint stökiga elever tillåtas förstöra studie- och arbetsmiljön för alla andra på en skola?
Behövs verkligen BEO? Tveksamt. Regeringen har i alla fall beslutat att utreda Barn- och elevombudets roll.
HD:s besked var oerhört viktigt för både landets lärare och elever. En viss praxis och ordning har skapats.