I mars skulle högstadieskolor för flickor i Afghanistan ha öppnat, men samma dag som öppnandet skulle ske kom besked om att de ändå tills vidare skulle hålla stängt. De är fortfarande stängda.
Tankarna med detta märkliga agerande från talibanstyret är fortfarande oklara. I internationella medier bedyrar dess företrädare att de inte har något emot att flickor får utbildning, men hänvisar samtidigt till olika praktiska utmaningar som fortfarande gör att just flickors skolor måste hållas stängda. I samband med beskedet om fortsatt stängning meddelades att en plan för utbildningen av flickor från 12 års ålder skulle tas fram i enlighet med islamisk lag och afghansk kultur. På den retoriska nivån finns inget kategoriskt motstånd mot att flickor går i skolan.
I ett större perspektiv passar dock skolstängningen mycket väl in i ett ideologiskt mönster. I en ny rapport från FN-organet UN Women påpekas att talibanernas ståndpunkt när det gäller kvinnors rättigheter har varit central för rörelsens världsåskådning och samhällsvision ända sedan 1990-talet. ”Kvinnor exkluderas systematiskt från det offentliga och politiska livet och begränsas i sin tillgång till utbildning, humanitär hjälp, arbete, rättvisa och sjukvård”, skriver UN Women.
Sedan i maj är det till exempel förbjudet för en kvinna att vistas utomhus utan att täcka ansiktet. För att förvissa sig om att man inte bryter mot denna förordning, noterades det, var det bäst att inte lämna hemmet överhuvudtaget. Vid överträdelse straffas kvinnans manliga släktingar. Dessutom går i praktiken, som UN Women påpekar, ”begränsningarna av kvinnors rörelsefrihet ofta bortom vad som föreskrivs i reglerna”.
Att talibanernas maktövertagande har lett till en omfattande försvagning av kvinnors ställning råder det inget tvivel om. Samtidigt är dock hotet mot kvinnors frihet inte begränsat till talibanstyret. Bara USA satsade under åren 2002–2020 omkring 800 miljoner dollar på projekt för att stärka kvinnor i Afghanistan, bland annat genom utbildning.
I en officiell granskning från SIGAR, myndigheten som följde USA:s arbete för återuppbyggnad av Afghanistan, konstaterades dock att det fanns stora hinder, bland annat sociala och kulturella normer. Flickor förväntades sluta i skolan när de kom i puberteten. Utvecklingen hade gått snabbare i städer än på landsbygden. Hälften så många flickor som pojkar gick i klasserna 7–12 även efter 20 år av stöd från omvärlden.
”Berättelsen om kvinnor i Afghanistan är mer komplex än den förenklade beskrivning som ofta förekommer i västerländska media: passiva offer som tvingas bära burka och leva under islamiska fundamentalisters förtryck”, skrev SIGAR. I själva verket är normerna mer utbredda och djupare rotade.
Flickors rätt till utbildning är ett av omvärldens tydligaste krav på talibanstyret. Ett styre som nekar flickor denna rätt kan aldrig bli erkänt eller accepterat. Men i den hårda kritik som riktas mot talibanerna är det värt att minnas att de inte är ensamma om sina attityder.
Daniel Braw är utrikesdebattör och fil. dr i historia