Det verkar råda Bohmanfeber i Moderaterna. Ulf Kristersson har under sitt partiledarskap fler gånger refererat till sin företrädare för att beskriva vad partiet menar med liberalkonservatism. Det nya idéprogram som partiet tagit fram är starkt inspirerat av det idéprogram som togs fram under Bohman. När femtioårsdagen av Bohmans tillträde som partiledare inföll i november uppmärksammade partiet det med en kortfilm som finns att se på Youtube.
Klart är att Bohmans partiledarskap, som varade mellan 1970 och 1981, innebar en nystart för Moderaterna. I de tre val han ledde partiet gick stödet bland väljarna stadigt uppåt. I valet 1979 fick Moderaterna för första gången stöd av fler än en miljon svenskar och nådde mer än 20 procent.
Utan att någonsin strävat efter att bli folklig hade Bohman blivit just det. Hans obstinata bärande av slidkniv på fritiden och hans kamp mot kommunen för att få behålla utedass på sitt sommarställe symboliserade det folkliga motståndet mot det förmyndarsamhälle som Sverige blivit på 1970-talet.
En intressant aspekt på Bohman är att han var 59 år då han blev partiledare. Ändå lyckades han driva en genomgripande förändring och modernisering för att partiet bättre skulle passa in i samtiden. I vår tid gör partierna tvärtom. De letar efter ständigt yngre förmågor för att försäkra sig om att de hänger med i tiden. Men kanske är det först när en politiker har lång erfarenhet som han eller hon förmår att faktiskt varaktigt förnya.
I den rådande moderata historieskrivningen framstår Gösta Bohman som den som mer eller mindre skapade Moderaterna. Det är på sätt och vis ironiskt för Bohman själv motsatte sig inledningsvis namnbytet från Högerpartiet. Och i flera tal av Bohman refererar han frimodigt till föregångare som Gösta Bagge och Fritiof Domö, men också till äldre tänkare som Locke och Burke.
Gösta Bohman förefaller alltså ha sett sig själv som en politiker i ett led som sträckte sig århundraden tillbaka. För dagens moderater däremot tycks Bohman vara år noll. Det skulle vara svårt att tänka sig en ledande moderat i dag som hyllade Bagge eller Arvid Lindman.
Sedan kan man fundera på i vilken mån symbolen Gösta Bohman är densamme som den historiska människan. Den som tittar noga på Moderaternas film på Youtube kan skönja att en mer komplicerad bild framträder, inte minst när Carl Bildt berättar sina intryck av mannen som var både hans chef och svärfar. Vågar man hoppas på att det kommer en längre film med fler anekdoter om Gösta Bohman?