En bilfri stadskärna är mänsklig. I den friska luften fri från motorvrål, avgaser och vägdamm stannar flanörer och pratar med cafégäster, medan barnen utforskar den trafiktrygga miljön.
Därför är det bra att Storgatan ska bli gågata. Motorfordon förbjuds från Stadshuset ner till Sankt Larsgatan. För att bussarna ska få plats att ledas om via Drottninggatan flyttas bilarna i sin tur därifrån till Lasarettsgatan.
Sex somrar i rad har Storgatan stängts av för bilar, och succén har varit ett faktum.
”På grund av ombyggnationen blir det tyvärr ingen gågata där i sommar”, förklarar Jessica Stille Törnqvist. ”Småföretagarna på övre Storgatan blev jättebesvikna när de fick höra att sommargågatan flyttas till gatans nedre del i stället.”
Som VD för City Samverkan företräder hon näringsidkare och fastighetsägare i centrala Linköping.
”De är dock taggade inför den permanenta gågatan”, fortsätter hon. ”Caféerna, restaurangerna och butikerna älskar det. Och de är avgörande för att skapa jobb, inte minst åt unga."
Nyckeln är att inte stänga ute bilburna besökare. ”Alla måste kunna köra till stan", betonar hon. "Sedan finns P-hus i alla väderstreck: Akilles, Braxen, Baggen, Detektiven och Druvan. Det är därför inte lika viktigt att kunna köra genom stan".
För att nå målet om en mysig gatumiljö måste stadsbyggnadsnämndens Stefan Erikson (M) löpa linan ut och låta lägga riktig gatsten, inte plattor.
Med gatsten skulle Storgatan övergå sömlöst med Stora torget, och med alla stenlagda tvärgator: Läroverksgatan, Apotekaregatan och Klostergatan. Med hundra meter extra gatsten upp i backen kunde Storgatan dessutom kopplas ihop med Borggården till en harmonisk helhet.
Gatsten gör det också svårt för cyklar att susa nedför backen, och ökar därför säkerheten. Med slätt underlag kan en brant gågata tvärtom bli rena dödsfällan, som Götgatan i Stockholm.
Naturligtvis behövs ett minst meterbrett stråk med släta plattor och upphöjda kanter, där synskadade kan känna sig fram utan att käppen fastnar mellan stenarna. Det är viktigt också för äldre som går ostadigt, eller som får ont när rollatorn skakar mot underlaget.
Och eftersom området mellan kyrkorna är kargt i dag borde Stefan Erikson låta plantera träd i den nya torgmiljön, så att kommande generationer får dricka kaffe i skuggan av stora lindar eller lönnar.
Kommunen har chansen att lyfta Storgatan från styggelse till ståtlighet. Det börjar med en kvarts miljon decimeterstora granitblock mellan gatans pastellfärgade fasader.
Linköpingsborna förtjänar en stadskärna att vara stolta över.