Socialdemokraterna har varit det största partiet i Sverige sedan den imposante arbetarhövdingen Hjalmar Brantings dagar. Nu ser det ut som ett historiskt skifte vankas.
Siffror frÄn opinionsinstituteten Sifo och Ipsos visar att Jimmie à kesson bara Àr en felrÀkningshÄrsmÄn frÄn att knipa den sekelgamla S-ledartröjan som idag bÀrs av Brantings inte fullt lika imposante arvtagare Stefan Löfven.
Bland LO-medlemmarna, den vÀljargrupp som utgör Socialdemokraternas ryggrad, har SD till och med segat sig förbi med nÄgra decimaler (31 procent mot 30,6 procent, om vi ska tro Sifo).
Marginalen har aldrig varit mindre mellan S och SD, sammantaget ligger deras respektive vĂ€ljarstöd kring 23â24 procent, praktiskt taget jĂ€mt skĂ€gg. DĂ„liga nyheter för Löfven, men ocksĂ„ bekymmersamt för Ulf Kristersson som Ă€ven han förlorar sympatisörer i raskt ökande takt till Ă kesson.
Moderaterna trampar enligt mĂ€tningarna i oroande bakvatten med 16â17 procent, vilket indikerar att Kristersson Ă€r detroniserad som Löfvens frĂ€mste utmanare i oppositionen. Ska M och KD bygga ett regeringsalternativ med uppbackning av SD till valet 2022, kan nog Sveriges nĂ€sta statsminister fortfarande bli Ulf Kristersson.
Men han kommer dĂ„ â om opinionstrenden stĂ„r sig â med vingklippt auktoritet att tvingas fĂ„ dansa sig svettig efter tonerna frĂ„n SD:s pipa. Ăr Moderaterna till det förnedrande priset villiga att ingĂ„ i det konservativa block med KD som Ă€r Jimmie Ă kessons hĂ€grande mĂ„l?
Ă kesson Ă€r dock sĂ€kerligen inte frĂ€mmande för att cyniskt byta fot, om han uppvaktas av en annan friare med ett möjligt rymligare samvete. Vilhelm Moberg sa en gĂ„ng, onekligen giftigt trĂ€ffande, att âSocialdemokraterna Ă€r ett idĂ©parti med tvĂ„ idĂ©er â att ta makten och behĂ„lla denâ. Varför skulle inte S framöver kunna bita huvudet av skam och liera sig med SD om det kniper? If you can't beat them, join them. Det Ă€r faktiskt ett inte helt otĂ€nkbart scenario.
S har redan, precis som M, inte sÄ lite vindflöjelaktigt anpassat sig efter SD:s hÄrda positioner i migrations- och kriminalpolitiken, stekheta vÀljarfrÄgor dÀr Jimmie à kesson i rÄdande pessimistiska tidsanda av vÀxande skaror upplevs ha störst trovÀrdighet. Opinionssiffrorna talar ÀndÄ sitt tydliga sprÄk.
SD har saluför ocksÄ en vÀlfÀrdsnationalistisk folkhemsnostalgi, med oblyga hyllningar till Per Albin Hansson, som bÀr klassiska S-drag. I synen pÄ socialstaten, ekonomin och skatterna ligger SD sjÀlsligen snarare nÀrmare det kollektivistiska S Àn det liberalare M.
SÄ vem vet? I det förÀnderliga svenska politiska landskapet bör vi nog inte utesluta nÄgonting.