Ulf Kristersson (M) har all anledning att nervöst bita på naglarna. Trots att valrörelsen ännu inte dragit i gång på allvar, är det som om luften redan går ur Moderaterna.
Det bekräftar inte minst den senaste tidens opinionsundersökningar. Partiet backar i såväl SVT/Novus undersökning som Kantar/Sifos sammanvägning av opinionsmätningar. De flesta väljare som tappats har gått till Sverigedemokraterna.
Tröttheten var påtaglig i gårdagens partiledardebatt. I stället för att presentera Moderaternas visioner för landet, ägnade sig Kristersson mest åt flåsig pajkastning. Mantrat om att Socialdemokraterna förorsakat både elkris och tilltagande social ojämlikhet börjar bli gammalt. Den som ville höra vad M egentligen vill göra åt saken förblev besviken. Vikten av valfrihet och arbetslinjen snubblades hastigt förbi utan att utvecklas.
Egentligen vet ju Moderaterna vilka partiets grundvalar är. Det nya idéprogrammet, som presenterades för drygt ett år sedan, fick positiva reaktioner både internt och av anhängare. Det är snarare strategin utåt som ständigt misslyckas. Större delen av partiets kommunikation ägnas åt att smäda motståndaren. Det senaste året har fokuset främst legat på att påtala regeringens misslyckande kring att upprätthålla lag och ordning. Så även haveriet kring elförsörjningen.
Denna form av negativt kampanjande kan fungera i en valrörelse. Desto tradigare blir det ifall man ägnar sig åt det år efter år i opposition. Vid en viss tidpunkt börjar väljarna undra hur Moderaterna, som talar sig varma om kärnkraft, i praktiken ska bära sig åt för att bygga ut den.
Det blir dessutom inte bättre av att M hamnat i SD:s skugga vad gäller just hjärtefrågorna. När M talar om hårdare tag mot brottsligheten, då kan SD alltid bjuda över och på så vis positionera sig som partiet som brinner starkast för saken. Och även den som håller av kärnkraften kan lika gärna rösta längre högerut.
När Jimmie Åkesson (SD) tog ton i gårdagens debatt, kritiserade han de nya pandemirestriktionerna, som han menade undergräver medborgarnas rättigheter. SD kommer nu att anmäla statsminister Magdalena Andersson till Konstitutionsutskottet. Det borde ha varit Ulf Kristersson i stället. Att stå upp för frihetliga värderingar av det slaget är trots allt klassisk moderat ideologi. Men Kristersson nämnde knappt pandemin. Detta trots att partiledningen i veckan kritiserats internt på grund av att de inte agerat i frågan.
Det börjar brinna i knutarna. Om Moderaterna på allvar vill ha regeringsskifte duger det inte att enbart peka finger. Varför skulle väljarna rösta borgerligt ifall de inte vet vad de får?