Störst var först ut i Almedalsveckan i Visby på ett regnigt och ruggigt Gotland. Att Socialdemokraterna och Stefan Löfven fick den tveksamma äran att inleda 8-dagarsveckan, innebär samtidigt att den fick en rivstart. Alla är intresserade av och måste förhålla sig till vad S levererar. Det var en given möjlighet för S att sätta agendan för Almedalen.
Likt Brasiliens landslag i fotbolls-VM levde dock inte favoriten riktigt upp till förväntningarna, spelade på säkerhet för att inte riskera en förlust. S utspel om skolan med fokus på förskolan är tämligen ofarligt, inget parti kommer att protestera särskilt högljutt. Utom möjligen mot påståendet att regeringen inte gjort så mycket. Sanningen är att reformerna har duggat tätt med bland annat ny läroplan för grundskola, förskola och särskola, nytt betygssystem och ny lärarutbildning. Det många lärare efterfrågat i stället för mer politiskt nytänkande är lugn och arbetsro. Men precis som Moderaterna varit inne på tidigare anser S att felet med skolan ska rättas till i förskolan. Antalet barn varje grupp 1-3 år bör minska till högst 15 barn, ett så kallat maxtak, med tre pedagoger per sådan grupp. Eftersom småbarn är mycket resurskrävande, är tanken inte fel. Samtidigt blir den fyrkantig med angivna siffertal från politiskt håll. En del förskolor kanske tycker att 16-17, eller till och med 20, barn fungerar utmärkt beroende på lokaler, pedagoger och andra förutsättningar. Andra kanske inte ens tillämpar åldersindelningen 1-3. Ska de då förlora resurser för att de inte lever upp till maxtaksmålet? Politiken behöver ge flexibilitet inom rimliga gränser och ha fokus på kvalitet, inte rigid kvantitet.
Partisekreterare Kent Perssons (M) enda invändning var att Löfven inte ville berätta hur ”den stora förskolereformen” ska finansieras. Det blev i stället en långboll till partiets finanspolitiska talesperson Magdalena Andersson att ta emot på tisdag. Några inkomstskattehöjningar är det dock inte fråga om, försäkrade Löfven på söndagens pressträff.
Det illustrerar väl S maskande i mitten. Samtidigt som Löfven beskyller Alliansen för att prioritera skattesänkningar, är han mån om att S inte kommer att röra jobbskatteavdragen. Tacklingarna mot Allianspartierna blir därför rätt tama, men Löfven har nog inte heller för avsikt att trycka till dem hårdare. S vill inte göra sig omöjligt för ett eller eventuellt flera borgerliga partier om valresultatet skulle bädda för en blocköverskridande regeringslösning.
Att det är vad Löfven går och hoppas på, visade han också i sitt tal på kvällen. Han gick visserligen ut hårt mot Alliansen, anklagade dem för ”ett förbannat uppdelande i vi och dem”, och rev ner applåder. Å andra sidan nämnde han inte Miljöpartiet eller Vänsterpartiet alls. Passningen från Almedalsscenen i stället blev en crossboll rakt över på motståndarnas planhalva.