”Ingenting märkvärdigt med det valet längre utom möjligen att kandidaterna själva spelar huvudrollen och deras partiledare är support”. Orden är Barbro Hedvalls från en krönika i Corren (20/5) och beskriver EPP-valet, Europaparlamentsvalet. Trots att Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven inte lika intressanta som Gunnar Hökmark (M) och Marita Ulvskog (S), är även partiledarna nu är ute på valspurtsturné. S-ledaren besökte exempelvis Linköping i veckan.
En annan partiledare, eller förlåt… talesperson, uppehöll sig också i länet nyligen. Feministiskt initiativs stora dragplåster Gudrun Schyman kom, sågs och talade om en feministisk agenda i EU. Mona Sahlin sade en gång att hon inte gick med i Socialdemokraterna, utan i Olof Palme. Många är de framför allt unga kvinnor som i dag röstar på och går med i Gudrun Schyman. Det är en riskfylld strategi – inte bara för att Schyman inte är valbar till Europaparlamentet utan främst för att FI är ett enfrågeparti. Miljön, ekonomin, de öppna gränserna – allt står under den feministiska agendan. Och det kan väl låta bra, vem är inte för kvinnors lika rättigheter? Men då ska man veta att vad som konkret står i FI:s EU-program är till exempel att inrätta en särskild EU-kommissionär för jämställdhet liksom ”genomgripande jämställdhetsanalyser av EU:s årliga budgeter”. Partiet vill även att det på EU-nivå fattas beslut om att bygga ut förskolan och barnomsorgen, eftersom bristen på den ”bygger på idén om mannen som huvudförsörjare och norm i arbetslivet”.
FI anser inte och vill ”utmana bilden av” att Sverige är så jämställt. På Europanivå lär FI, om partiet får mandat i parlamentet, bli varse att jo, Sverige är nog rätt jämställt. Och man bör vara medveten om att kommer saker som barnomsorg, jämställdhetsanalyser och abortfrågan upp på EU-nivå, finns inga garantier för att Sverige får sin vilja igenom. Man ska akta sig för vad man ber om – risken är att man får det.
Enfrågepartierna har dock varit framgångsrika i EPP-valet. Piratpartiet kom in med sin upphovsrättsliga agenda. Nyligen fick partiet högt betyg av Naturskyddsföreningen för sitt engagemang i miljöfrågorna. Dock inte för att PP har en gedigen politik på området, utan för att det råkar sitta i samma gröna grupp som Miljöpartiet och röstar som den i frågor som PP enskilt svarar ”vet ej” på. Sverigedemokraterna är också ett enfrågeparti: invandrarkritiken och EU-skepsisen går hand i hand. Samarbete över gränserna, som hela EU handlar om, är inte SD:s grej. Risken med SD är dessutom det osunda sällskap partiet förmodas hamna i och förmodligen rösta som, väl inne i värmen.
Alla frågor hör inte hemma i Europaparlamentet. Men klokast är att välja ett parti med en verklighetsförankrad politik på de områden som Europaparlamentet faktiskt kommer att behandla. Annars riskerar man walk over i flera matcher.