Fram till nyligen har det varit Moderaterna som huserat motstÄndet mot decemberöverenskommelsen. Det beror, enligt riksdagsledamot Finn Bengtsson (M), pÄ att hans parti var det enda i Alliansen som inte förankrade beslutet i riksdagsgruppen innan det togs (Corren 13/5).
Moderaterna hĂ„ller partistĂ€mma nĂ€sta vecka och pĂ„ bordet ligger inte mindre Ă€n sju motioner som krĂ€ver att partiet överger alternativt förhandlar om DĂ. En Ă€r undertecknad Bengtssons eget östgötaförbund, som körde över förbundsstyrelsen i frĂ„gan.
Men nÀr frÄgan dök upp pÄ CenterstÀmman för tvÄ veckor sedan, gick de tvÄ motionerna om yrkande pÄ uttrÀde ur Dà tÀmligen obemÀrkt förbi.
Inom de mindre Allianspartierna har det alltsĂ„ varit rĂ€tt lugnt. Tills nu. Inför rikstinget i dag har flera kristdemokrater börjat skruva pĂ„ sig och uttalat protester mot DĂ. Bland andra KDU:s Sara Skyttedal, Sveriges förmodligen mest vĂ€lkĂ€nda ungdomsförbundsordförande, och EU-parlamentarikern Lars Adaktusson. I stĂ€mmohandlingarna finns fyra motioner som yrkar att KD överger DĂ. Mot dem stĂ„r partistyrelsen. I ryggen har Ebba Busch Thor sina föregĂ„ngare Göran HĂ€gglund och Alf Svensson, vars Ă„sikter fortfarande vĂ€ger tungt för kristdemokrater runt om i landet.
Folkpartiet hĂ„ller inte sitt landsmöte förrĂ€n i slutet pĂ„ november. Det Ă„terstĂ„r att se om en upprorsstĂ€mning hinner infinna sig Ă€ven inom FP till dess. âOm nĂ„got parti lĂ€mnar överenskommelsen gĂ„r Sverige snabbt till nyvalâ, kommenterade partiledare Jan Björklund KD:s förehavanden (DI 7/10).
Fast sÄ behöver det faktiskt inte bli.
NĂ€r DĂ slöts stod förvisso ett extra val inför dörren â utlyst av en statsminister som skakade av frustration över en förlorad budgetomröstning. För oss som bara sĂ„g politiska och ekonomiska kostnader med ett nyval, framstod DĂ som en lyckosam flyktvĂ€g. Alliansen hade Ă€ndĂ„ förlorat valet men vĂ€grade hĂ„rdnackat att splittra sin fyrklöver för att alltjĂ€mt framstĂ„ som det sĂ€krare regeringsalternativet.
Nu har snart ett Ă„r passerat. Situationen har förĂ€ndrats, mognat. Trots DĂ har Allianspartierna, om Ă€n tillfĂ€lligt, delat upp sig och lagt varsin skuggbudget. De skiljer sig Ă„t pĂ„ detaljnivĂ„, men i grund och botten Ă€r inriktningen densamma. Det skulle förmodligen inte kosta sĂ€rskilt mycket för nĂ„got av partierna att Ă„stadkomma en gemensam kompromiss. Till dess Ă€r det vettigt att partierna utvecklas pĂ„ respektive hĂ„ll. Det kommer att resultera i nya förslag och stuns i ett kommande valmanifest för Alliansen 2018 â eller nĂ€r det Ă€n blir.
En annan vinst med de separata borgerliga budgetarna Ă€r att DĂ inte krĂ€vs för att regeringens ska gĂ„ igenom. Ăven om SD skulle fĂ„ för sig att rösta pĂ„ Moderaternas budgetmotion, skulle det inte rĂ€cka mot regeringsunderlaget S + MP â som alltsĂ„ inte behöver ha VĂ€nsterpartiet med sig. Se dĂ€r, vilken storvinst!
Det Àr viktigt att de borgerliga partierna visar enighet kring att Alliansen nÀrhelst kan ta pÄ sig regeringsansvaret. Men Dà verkar fördummande pÄ svensk politik, med bieffekten att partierna inte fÄr rösta pÄ sin egen budget som tydligaste vansinne. Sverige mÄste kunna styras, ocksÄ av minoritetsregeringar. Att det inte gick i förra hösten berodde pÄ en hÀmndaktion signerad SD. Emellertid, att AlliansföretrÀdarna och deras vÀljare ska betala ett sÄdant högt pris för stabilitet har tappat all rimlighet.