Joshua Slocum hade varit skeppare på Amerikas finaste fullriggare Northern Light, ofta med sin familj ombord. Nu var han fyllda 50, änkling och ensam kapten på en betydligt blygsammare båt. Hon var en gammal ombyggd ostronslup, gjorde åtta knop i vinden och hette Spray.
Den 24 april 1895, prick 125 år sedan idag, lättade han hennes ankar i Bostons hamn och tog kurs mot horisonten. Spray förde honom över Atlanten till Gibraltar. ”Jag surrade ratten och mitt fartyg höll kursen, och medan hon seglade sov jag."
Han vände rodret åter över samma ocean, kom till Pernambuco i Brasilien och La Plata i Argentina, seglade genom Magellans 550 kilometer långa sund som skiljer Eldslandet från den sydamerikanska kontinentens fastland och – efter svåra stormar – ut på det väldiga Stilla havet. ”I förtroende sagt var jag sjösjuk."
Han nådde Australien, styrde Spray vidare mot Indien, förbi sydafrikanska Goda hoppsudden, och så – hem. Joshua Slocum hade inte haft bråttom, tre år varade färden och den gjorde honom berömd. Ty detta var första gången någon företagit en världsomsegling på egen hand.
Slocum skildrade det hela i sin klassiska bok ”Ensam seglare jorden runt”. Ett hett lästips i dessa coronavirusets tider, då vi tvingas sätta vårt umgänge på frustrerande sparlåga, och varenda eviga dag börjar likna den där ödsliga långfredagen under barndomens trista påskhelger i det gråa DDR-Sverige. Drygt?
Betänk då vilken social distans Joshua Slocum upplevde mol allena på världshaven. Han hade ingen radio, ingen TV, inga satelliter att navigera efter, inget digitalt universum att koppla upp sig till, ingen mobiltelefon att prata av sig på. I sin soloseglande 1800-talskarantän var Joshua Slocum verkligen ensam. Hur klarade han det?
Tja, en sann litteraturälskare har ingen isolering att frukta och som sådan hade Slocum alltid gott sällskap ombord på Spray. ”Hon seglade stadigt fram med god fart och jag fördjupade mig i nya böcker jag fått och läste dag och natt.”
Bland de käraste vänner på sjön var poeterna Coleridge och Tennyson (han med nyårsklockan, ni vet), Edward Gibbon med sin historik över romarrikets nedgång och fall, skönlitterära berättare som Miguel Cervantes, Charles Dickens och Robert Louis Stevenson.
Den bokslukande Slocum framstår nästan som en seglande flanör som tog sig jorden runt medan han ändå höll på att läsa. Men det är nog att förminska hans bedrift en smula.
Per Wästberg har skrivit om böcker som ett ”hemligt vapen mot ledan, stiltjen, den öde ön – eller bara att bli utlåst på balkongen”. Det skulle säkert kapten Slocum nickat mycket förstående åt. Liksom kanske även du, om du tar hans bok och seglar iväg med Spray.