2021 blev som bekant ett år i gängvåldets förtecken. Linköping drabbades av 14 skjutningar, varav fem med dödlig utgång. Det speglar den tragiska utvecklingen i resten av landet väl. Förra året inträffade total 342 skjutningar. 46 personer miste livet. Allmänhetens dalande tillit till rättsstaten är desto svårare att uppskatta.
Den 2 januari slopades slutligen den omdebatterade straffrabatten för personer mellan 18 och 20 år. Unga gärningsmän kommer numera dömas till samma straff som äldre när det gäller brott som grov misshandel, rån och grovt vapenbrott. Det innebär exempelvis att en 18-åring kan dömas till fängelse på livstid.
Lagändringen har betydelse. Sitter brottslingen bakom lås och bom kan denne inte personligen vålla fredliga medborgare skada. Samtidigt är längre fängelsestraff och de konkreta effekterna på brottsligheten inte en okomplicerad fråga. Den statliga utredningen som gjordes med anledning av lagförslaget visade att återfallsrisken för unga brottslingar ökar när de placeras med äldre kriminella under en längre tid.
Bilden bekräftas även av Germay Woldu, förbundsordförande för Kriminellas revansch i samhället (Kris). Till Corren säger han att långa straff kan få en motsatt effekt, då brottslingarna får chansen att odla sin kriminella identitet i fängelsemiljön (7/1). Efter avtjänat straff har de avancerat på den kriminella karriärstegen. Dessutom äntrar de åter samhället med obearbetade trauman i bagaget.
Vidare varnar Kriminalvården och Åklagarmyndigheten att pressen på minderåriga att begå brott kommer att öka (TV4 3/1). Detta är även en av anledningarna till att straffrabatten inte slopats tidigare.
Det är angeläget att regeringen börjat ta frågorna om gängkriminalitet på allvar, även om det skett i elfte timmen. Hårdare straff är en viktig markering. Här får dock inte det holistiska perspektivet glömmas bort. För vem tvingas hantera brottsprevention och rehabilitering i praktiken? Vem fångar upp unga som hamnar snett? Vem hjälper före detta brottslingar tillbaka till samhället? Jo, det är lärare, fritidspedagoger och socialsekreterare. Likväl är det civilsamhället – engagerade föräldrar och lokala föreningseldsjälar. Vad händer när dessa inte mäktar med en ännu mer krävande spiral av våld och kriminalitet?
Det lär dröja innan vi på allvar kan utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen. Oavsett utfall kommer dock skörden hanteras lokalt och regionalt. Slår något fel får kommunerna ta den största smällen, till skillnad från makthavarna på riksnivå. Låt oss därför hoppas på det motsatta.