Ett av de ämnen som lär bli föremål för mest diskussion är miljö, och i synnerhet vindkraft. Arbetsgruppens ledare Christofer Fjellner har under processen då förslagen tagits fram gjort ganska djärva utspel om just vindkraft. Såväl internt som externt.
För en månad sedan förklarade han för Svenska Dagbladet att han och partistyrelsen vill att det byggs mer vindkraft. Därför vill de minska kommunernas möjlighet att sätta sig på tvären genom att kräva veto tidigare i processen.
Tankar som inte direkt togs emot med jubel inom det egna partiet. Riksdagsledamoten Lars Beckman skriver på Facebook att han ”inte träffat någon lokal företrädare för M som vill försämra det kommunala självstyret”.
Hans riksdagskollega Oliver Rosengren går riktigt på tvären med partiledningen och berättar att M i Kronoberg i stället vill öka det kommunala inflytandet gällande vindkraftsetablering. Både han och Beckman menar att om deras partikamrater i Stockholm så gärna vill ha vindkraftverk kan de väl bygga dem i Stockholm.
Henrik Sundström, stridbart kommunalråd i Uddevalla, sammanfattar på X, tidigare Twitter, striden med att partiledningen inte vet var den har resten av partiet. Givet den omfattande kritiken har han inte helt fel. Något som avspeglar sig i fler frågor. Bland annat Ulf Kristerssons utspel om bilfria städer.
I måndags kom så ytterligare ett bakslag för partistyrelsen. Norrköpings, Oxelösunds, Nyköpings och Trosa kommuner meddelade då att de kommer använda det kommunala vetot för att stoppa 167 vindkraftverk till havs.
I alla dessa kommuner är Moderaterna med och styr. Det kan vara värt att påpeka att Norrköpings kommun leds av den numera ganska välkända Sophia Jarl.
Man kan utan att vara konspiratorisk gissa att lämna ett sådant besked samma vecka som stämman inte bara är en markering mot partistyrelsen. Det är en spark på smalbenet.
En av borgerlighetens och Moderaternas stora förtjänster är att det är en bred kyrka. Man samlar ett brett spektrum av åsikter som genom debatt bygger broar och skapar en samlad front. Det har skapat legitimitet. Nu förefaller partistyrelsen snarast arbeta enligt devisen att vi låter de broar vi bränt lysa upp vår väg.
Det ska samtidigt framhållas att förslaget trots kritiken kan gå igenom. Partistyrelsen har nämligen väldigt många av stämmorösterna. Det innebär att stämman kan fatta beslut partiet egentligen inte alls står bakom.
Vad tror partistyrelsen att den eller partiet ska vinna på det här? Var är förtjänsterna? Det är ju snarare så att partistyrelsen satt alldeles för mycket i pant för att försätta partiet den allt annat än gynnsamma situationen där någon måste bli överkörd. Antingen partistyrelsen eller väljarna. Det var onödigt att skapa den här konflikten med tillhörande förtroendetapp. Fanns det verkligen inte någon bättre kulle att dö på?