176 människor omkom, varav 17 från Sverige, när det ukrainska passagerarplanet störtade kort efter starten från Teherans internationella flygplats i onsdags. ”Motorfel”, påstod Irans islamistiska diktaturregim om den möjliga olycksorsaken och blånekande ihärdigt till all inblandning. 

Men anklagelserna om motsatsen visade sig stämma. I helgen tvingades Iran erkänna att dess egen militär skjutit ner planet i tron att det var en inkommande kryssningsrobot. Prästväldet står nu med byxorna nere inför världen, både som ansvarig för den fruktansvärda tragedin och för sina inledande lögner om anledningen till kraschen som krävde alla dessa oskyldiga dödsoffer från många nationer. 

Något annat än att Iran ovillkorligt samarbetar med samtliga drabbade länder och ger full insyn i haveriutredningen kan inte komma på fråga. Iran måste också substantiellt kompensera de omkomnas anhöriga, även om inget skadestånd egentligen naturligtvis kan ersätta ett enda förlorat människoliv. Med en notoriskt opålitlig och grym banditregim som Irans är det nödvändigt att den internationella pressen hålls uppe tills det står otvetydigt klart att mullorna verkligen levererar. 

Hela denna ruskiga händelse är en lika konkret som otäck påminnelse om den säkerhetspolitiskt turbulenta tid som råder. USA:s drönarattack mot den iranske toppgeneralen Qassem Soleimani den 3 januari höjde drastiskt konflikttemperaturen i Mellanöstern. Oron för utvecklingen mot ett storkrig tilltog över en natt. Efter att Iran svarat med ett närmast symboliskt menat raketanfall mot amerikanska baser i Irak verkade situationen dock bli något lugnare. 

Men i hotande krigslägen är risken för katastrofala misstag alltid överhängande, vilket nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet så förfärligt illustrerar. Irans luftvärn satt med fingret på avtryckaren och någon i befälskedjan klarade uppenbarligen inte att hålla huvudet kallt i stressen. Plötsligt var hundratals människor döda i ett brinnande civilt flygplansvrak. Som en oförutsedd konsekvens är därmed även Sverige omedelbart berört av – och de facto inblandat i – kraftmätningen mellan USA och Iran. 

Vilka vidare förvecklingar som väntar av alltsammans i Mellanöstern, denna den mest instabila av världens regioner, är hopplöst svårt att sia om. Men att inte ens vi, i vårt lilla nordiska hörn långt borta, undgår att brutalt påverkas när det smäller står som synes utom tvivel. Hur är det med Sveriges beredskap? Är den god?