Den som på fredag morgon gick in på expressen.se möttes av nyheter om oppositionens misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson (S) och statsministerns hot om avgång.
Men det var inte topprubriken.
Topprubriken handlade om brandkaoset i Trollhättan under torsdag natt. Ett flertal bränder hade uppstått på flera platser i staden, nästan samtidigt. Polisen misstänker att det är gängkriminella som ligger bakom (2/6).
Kontrasten hade inte kunnat bli tydligare.
Medan vanliga människor terroriseras av grova brottslingar ägnar sig de folkvalda åt tröttsamt politiskt spel.
Därför är det skönt att det finns andra som funderat på problemen vållade av utanförskapet. Och som faktiskt kommer med konkreta lösningar.
”Massintegration” (Timbro förlag) är en hoppfull liten bok, som på 134 sidor identifierar integrationens största hinder och presenterar faktiska reformförslag. Författaren Benjamin Dousa har själv vuxit upp i Husby och Kista, två utanförskapsområden i Stockholm.
Det är inte kört för integrationen, är Dousas budskap. Men politikerna borde sluta diskutera flummiga frågeställningar av sorten ”hur blir man svensk” och i stället satsa på att reformera arbets- och bostadsmarknaden, skolväsendet – och framför allt bidragsystemet.
I dag lönar det sig inte att arbeta i Sverige. Åtminstone vad gäller låglönejobben, som ofta är de nyanländas första steg in på arbetsmarknaden. Detta beror på bristande språkfärdigheter och ofta lägre utbildningsnivå.
Dousa påpekar att en familj med två barn kan få upp till 25 500 skattefria kronor i månaden i olika bidrag. Om en av föräldrarna i stället tar ett jobb där denne får 20 000 i månaden (ca 16 300 efter skatt) blir det ingen skillnad i plånboken alls.
Bidragsumman ökar ju fler barnen är – en fembarnsfamilj kan få upp 40 000 kronor i månaden. Det ska mycket till för att välja bort en sådan inkomstkälla. Bidragsberoendet tenderar dessutom att följa med till nästa generation.
Här finns mycket att göra. Bland annat föreslår Dousa att skattebefria de första 10 000 kronorna av månadslönen och minskad byråkrati för egenföretagare, för att skapa incitament för nyanlända att starta eget. Samtidigt måste det finnas krav på motprestation för att få bidrag. Kommuner borde inte heller betala ut försörjningsstöd till personer som befinner sig illegalt i Sverige.
Många av Dousas förslag har samhällseffekter som kommer att synas först om flera år. Som en skola där katederundervisning återinförts och nolltolerans mot stök råder. Kanske är det därför det är svårt för alltför många folkvalda att prata om konkreta och holistiska integrationsreformer. Långsiktighet betyder att man kan se bortom nuvarande mandatperiod.