Pengarna som svenska folket sparat på sina ISK-konton har fått det att klia i finansminister Magdalena Anderssons fingrar. Få har nog missat det alarmerande beskedet att S tänker ändra reglerna och skicka statens skattefogdar på kalasande roffarstråt. Det har, föga överraskande, fått blodet att svalla i många vanliga människors ådror.
”Det har varit en överväldigande respons, att straffa sparandet väcker stor ilska”. Det säger Frida Bratt (DI 6/6), sparekonom på Nordnet, som startat ett upprop mot regeringspartiet under parollen ”Rör inte vårt sparande”. Efter bara några dagar har hon samlat ihop närmare 27 000 protesterande namn på nätet.
Det är uppenbart att det inom S finns en längtan att släppa lös en vänsterpopulistisk offensiv, vilket torde återspegla en frustration med det till betydande delar borgerligt färgade Januariavtalet som Stefan Löfven & Co varit fjättrade vid denna mandatperiod. Slopad värnskatt, liberaliserad arbetsrättslagstiftning, marknadshyror i nyproduktion. Det är reformer som inte ens Alliansregeringen vågade sätta i verket, men som statsminister Löfven likt vår gamle Linköpingsbiskop Hans Brask blivit nödd och tvungen till.
Fast om drygt ett år är det val igen. S kan börja mobilisera i full ideologisk frihet och hänge sig åt sitt allra käraste favoritområde: ökade pålagor. Symptomatiskt är att flera tunga S-distrikt, bland annat i Stockholm och Malmö, kräver ett återinförande av fastighetsskatten.
Symptomatiskt är att en arbetsgrupp i partiet centralt vill återinföra förmögenhetsskatten (”miljonärsskatt” som heter nu). Symptomatiskt är att samma arbetsgrupp gett sig på ISK-sparandet och diskuterat ett maxtak på 100 000 alternativt 200 000 kronor, över den nivån planeras hårda skattebud.
Men symptomatiskt är även att S har mycket svårare idag att komma undan med en skattehöjarpolitik av tidigare beryktat gränslöst märke. Att lansera en comeback för den i stugorna massivt avskydda fastighetsskatten vore politiskt självmord. Fråga Göran Persson. Han ansåg sig ha förlorat valet 2006 på den. Upprördheten över den aviserade attacken på medborgarnas ISK-sparande har redan fått Magdalena Andersson att retirera till att maxtaket istället ska ligga kring 3 miljoner kronor.
En ny förmögenhetskatt skulle bara leda till återkomsten av orgier i skatteplanerande, stora belopp som försvinner utomlands, sämre investerings- och näringslivsklimat i Sverige med sura konsekvenser för jobb och välfärd. Att konfiskera andra människors pengar hur som helst är inte längre så lekande lätt som under Socialdemokraternas maktfullkomliga glansperiod. Den röda vänstermajoritet i riksdagen som krävs för en dylik nostalgitripp kan Partiet endast fantisera om att uppnå. Lyckligtvis!