Helgerna har dragit förbi och 2022 har gjort inträde. Den uppmärksamme läsaren noterar även att ledarsidan pryds av ett nytt ansikte.
Vad kan ni läsare förvänta er av undertecknad vid rodret? Låt oss börja med ett par principer. Till att börja med är just – principer – viktiga. Detta är lätt att glömma bort, inte minst med tanke på fjolårets omgångar av det politiska spelet. I ett uppskruvat debattklimat, där sociala medier agerar som en förenklingens katalysator, behöver vi ta ett steg tillbaka och fundera på varför man ska syssla med politik överhuvudtaget. Svaret blir oftast att man gör det för att man tror på något större än sig själv. Men när makthavare överger denna tro till förmån för en extra mandatperiod, då ska de granskas och kritiseras. Där har ledarsidan ett särskilt uppdrag.
Därtill uppkommer frågan: vilka är våra egna principer? Correns ledarsida är oberoende borgerlig och kommer fortsätta att vara det. Kort och gott innebär det följande: individens rätt går före kollektivets. Den fria marknaden är överlägsen det planerade samhället. Systemförändringar är av godo, men den som skyndar bör göra det långsamt. Maktkoncentration är skadligt. Det lokala sammanhanget utgör grunden för mänsklig verkan och välbefinnande.
Det vore även klokt att nämna ledarsidans principiella förhållningssätt till ett axplock av vår tids mest brännande sakfrågor.
Lag och ordning: De kriminella gängens framfart, skjutningarna och rånvågen sliter isär samhället. Var fjärde Linköpingsbo och nästan var tredje Motalabo känner sig otrygg med att vara ute sent. Förutom den personliga tragedin som är att utsättas för ett brott, undermineras det allmännas tillit till rättssystemet.
Hårda tag att föredra. Den som mördar och skadar ska stå till svars för sina handlingar. Men fokus kan inte enbart ligga på skärpta straff. Borgerligheten måste även tala om preventiva åtgärder. Fungerande skolgång, ingång till arbetsmarknaden och ökad närvaro av offentliga institutioner i särskilt utsatta områden är lika viktigt som slopad straffrabatt.
Elkrisen: Ska vi klara klimatomställningen behöver vi stabil, fossilfri el och då är kärnkraft en del av lösningen. Vetenskapsfientlighet och ideologisk fanatism är inte lösningen på de problem som vår planet står inför. I en undersökning som Svenskt näringsliv gjort bland sina medlemsföretag i Östergötland, uppger 46 procent att de fått minskat förtroende för det svenska elsystemet det senaste året. Detta måste tas på allvar. Att en fungerande vardag kräver el får inte vara en kontroversiell ståndpunkt.
De borgerliga partierna bör dock se upp med att enbart prata om kärnkraft. Det vore att hemfalla åt billig populism. Lika viktigt är att det skapas incitament för företag att göra gröna investeringar. Det offentliga bör också göra det enklare att utveckla och exportera den teknik som klimatomställningen kräver.
Utbildning: Skolan är en av samhällets viktigaste institutioner. 2021 blev året där skolsystemets finansieringsform hamnade i fokus. Här har borgerligheten mycket att ta till sig. Man bör upphöra med att försvara koncernskolor som normaliserar glädjebetyg och späder på segregationen. Vinstintresse är inte omoraliskt rent principiellt, men det är vägen till vinsten som är bekymmersam. Hit hör även frågor om läroplanens utformning, betygssystemet och den så kallade flumskolan. Endast 8 procent av Sveriges gymnasister läser dagligen. Den utvecklingen måste vändas.
Decentralisering: Demokratins styrka bor i den lokala sammanhållningen. Samtidigt krymper de mindre, nära sammanhangen. Färre engagerar sig i partier och föreningar. Tidningar läggs ner. Lokalredaktioner krymper. I dessa tider är närhetsprincipen viktigare än någonsin. Goda värderingar förmedlas och förvaltas bäst öga mot öga. Detsamma gäller naturligtvis ledarsidan. Corren skriver för sina läsare och ingen annan.
Den gode läsaren bör notera att det av teckenbrist inte går att få med allt. Den som i stället vill läsa om jordbrukspolitik, näringslivets villkor eller infrastruktur får dock ej misströsta. Som politisk redaktör lovar jag här och nu att hålla mig till de borgerliga principerna, oavsett dagordning. Och skulle jag avvika gör ni läsare rätt i att genast tala om det. Det innebär dock inte att ledarsidan kommer att följa de borgerliga partiernas inställning i varje fråga. Ibland är det nödvändigt att gå i opposition mot det ”egna” laget.
Slutligen: vad tycker ni att ledarsidan bör ta upp? Vilka ämnen berörs alldeles för lite – eller för mycket? Vad upprör och gläder er i era sammanhang? Skicka ett mejl och berätta!