Elsystemet är ingen lekplats för politiker

Den godtyckliga detaljstyrningen måste upphöra.

Energiminister Anders Ygeman (S).

Energiminister Anders Ygeman (S).

Foto: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT

Ledare2020-11-19 12:22
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Sent omsider har det gått upp för regeringen att den kraftiga utbyggnaden av vindkraft och nedmonteringen av kärnkraft får negativa konsekvenser för stabiliteten i elsystemet. 

Senast i början av november blev elpriserna negativa under några timmar, på grund av blåsigt väder, samtidigt som elnätets kapacitet länge har varit i akut behov av utbyggnad. Men energiminister Anders Ygemans (S) lösning verkar handla om ännu mer godtycklig detaljstyrning.

För att se till att elsystemet inte blir ännu mindre pålitligt meddelade regeringen på onsdagen att ett uppdrag har delats ut. Svenska kraftnät ska bland annat föreslå nya ersättningsmodeller för att säkra elsystemets fortsatta stabilitet, exempelvis genom spänningsreglering och rotationsenergi. 

Ygeman förklarar för DI (17/11) att detta skulle kunna göra det mer lönsamt för kärnkraftsproducenter att hålla anläggningarna i drift. Reglerbar elproduktion, som kärn- och vattenkraft, är inte utbytbar mot vind- och solkraft, vars bidrag till elsystemet beror på vädret. 

Utöver leveranssäkerheten bidrar vatten- och kärnkraft med så kallad svängmassa till systemet. Därtill står kärnkraften för flera ytterligare stabiliserande egenskaper. Sådana behöver finnas kvar när allt fler av våra apparater ska gå på el.

Den styvmoderligt behandlade kärnkraften är alltså plötsligt önskad igen – åtminstone tillfälligt. Företagen kommer knappast vara emot extra ekonomiska incitament för att hålla reaktorerna i drift, men det lär vara befolkningen som får betala genom antingen elräkningen eller skatten. Allt på grund av att regeringen fört en politik som särskilt gynnat enskilda energislag, och därefter konstruerat kortsiktiga speciallösningar för att rätta till de problem som uppstår.

Ett typiskt exempel är regeringens skatt på avfallsförbränning i kraftvärmeverk, vilket ledde till stoppade investeringar och hotande effektbrist i större städer. Ygeman gick in och petade ytterligare i systemet genom att konstruera speciallösningar för vissa drabbade företag. Lösningen på konsekvenserna av regeringens energipolitik tycks alltid vara ännu fler detaljregleringar för att stoppa varje annalkande katastrof, och notan skickas till skattebetalarna och elkunderna.

Om vi ska säkra elsystemets stabilitet på lång sikt måste regeringen backa från politisk detaljstyrning. Annars kommer Sveriges färd mot nollställda utsläpp att drabbas av ständiga strömavbrott.