Den statliga giganten Svenska kraftnät har åkt på en välförtjänt smäll. Myndigheten som ansvarar för det svenska stamnätet för el får inte bygga en 18 mil lång 400-kilovoltsledning i södra Sverige, meddelar Energimarknadsinspektionen . Det inträffade låter som en  lokalnyhet för berörda Kalmar län, men den nationella relevansen är stor. Dels sker det i en tid när det blir allt mer akut att bygga ut landets elnät. Dels kan de stora protesterna mot bygget tyda på en minskande känsla av samhällsgemenskap, både från statens och privata markägares sida.
Den stora bilden är att Sverige ligger efter i utbyggnaden av elnätet. När städerna växer, nya elektriska prylar slukar ström och företagen investerar ökar efterfrågan på el. Men på många håll är överföringskapaciteten i nätet ansträngd. För att råda bot på det behöver infrastrukturen för el byggas ut, en linje nog alla partier i riksdagen står bakom.
Att bygga nya kraftledningar tar samtidigt lång tid. Planering och samråd kräver ofta år. Samtidigt är det inget som går att jäkta fram. Att staten smäller upp en mastodontledning, likt den som planerades i Kalmar län, är ett enormt ingrepp i äganderätten. Vill det sig illa kan en gård tappa stora delar av både marken och marknadsvärdet. Känslan i ett hus som får en kraftledning mellan farstukvisten och sjön blir nog aldrig som innan. Markpriserna är därtill på många håll högre än vad enbart avkastningen motiverar, folk äger skog och mark både som säkerhet och rekreation. Därför får staten inte snåla med intrångsersättningar eller låsa sig vid stora synliga luftledningar.
Att Svenska kraftnät – i ett läge när elnätet måste byggas ut – inte kan sköta ett viktigt infrastrukturprojekt snyggt är således oroväckande. De kommuner och markägare som har protesterat mot de framlagda planera får Energimarknadsinspektionen på sin sida. Svenska kraftnätet har brustit på flera punkter i processen.
Motstånd är dock inget nytt. I samband med protesterna har en anekdot om Vilhelm Moberg återberättats i de berörda bygderna. Hur väl historien överensstämmer med verkligheten kanske ska lämnas osagt, men den kommer med ett viktigt budskap.
Det sägs att ett statligt verk ville dra en kraftledning över Mobergs gård i Roslagen. Men han motsatte sig. Efter en orkan av skrivelser, debattartiklar och överklaganden gav sig till slut myndigheterna. När den stridbare författaren fick segerbudet över telefon blev hans svar: ”Jaha, då får ni bygga ledningen var ni vill”.
Berättelsen illustrerar medborgarnas förväntan om att staten ska respektera äganderätten och fullt ut ersätta intrång. Gör staten det kan enskilda göra uppoffringar för det gemensammas bästa. Det här är nog en del av det vi omväxlande kallar samhällskontrakt, omväxlande samhällsgemenskap.
Ska elnätet byggas ut – vilket det måste – kräver det att ansvariga myndigheter likt Svenska kraftnät begriper att berörda ska hanteras respektfullt. Tilliten mellan myndigheter och markägare behöver stärkas. Annars är framtiden mörk.