IS-mördarna och deras assistenters önskemål om att få återvända till de länder där de är medborgare har orsakat en debatt om hur önskemålet bäst bör hanteras. Diskussionen kring hur lagar bör stiftas för att upprätthålla landet rättssäkerhet och liknande avvägningar är något som jag inte förstår mig på och därför ogärna lägger mig i.
Däremot så menar jag att diskussionen bör utgå ifrån en så lärd uppfattning som möjligt om vad dessa människor som anknutit till IS har för uppfattningar och idéer om det samhälle det vädjar om att få återvända till.
IS och liknande organisationers tydligaste identifikationsmarkör är att islam bäst utövas genom att döda de ogudaktiga eller de som anses vara kättare. Islam anses helt enkelt manifesteras just genom våldet. Kriget eller våldet mot de ogudaktiga anses vara en lika viktig del av religionsutövningen som bön eller liknande personliga religiösa förpliktelser.
Vem som ska dödas är också tydligt definierat. Förutom shia-muslimer, yazider, kristna och judar definieras som förrädare även andra muslimer som inte följer ideologin.
Men kärnan i ideologin är också ett djupt och grundläggande förakt mot väst. Västvärldens sekulära demokratier föraktas med tillräcklig intensitet för att alla medborgare i respektive land ska anses vara legitima mål. Till det kommer ett fanatiskt judehat. Kombinationen av dessa två är grundläggande för ideologin.
Det räcker inte med att hata väst och heller inte med att hata judar. Både och är en av ideologins kärnor. Det vill säga att alla som lämnat något europeiskt land för att delta i IS mördande eller för att assistera mördarna har varit övertygad judehatare och hatat västerländska sekulära demokratier tillräckligt intensivt för att anse att varje medborgare i dessa länder förtjänar döden.
David Thomsons är journalist och har arbetat som korrespondent i Nordafrika för Radio France Internationale. Under de senaste decennierna har Thomson talat med över hundra jihadister, huvudsakligen från Frankrike men också från Belgien. Delar av intervjuerna är nu publicerade i boken "The returned; they left to wage jihad, now they are back".
Själv beskriver han det i boken som att han talat med människor som hatar honom trefaldigt - som fransk medborgare, kristen och journalist.
Några av de kvinnor som Thomson intervjuar har visserligen återvänt till Frankrike för att få hjälp med att ta hand om sina barn. Men deras förakt mot samhället som låtit dem komma tillbaka är grundmurat.
Klädda i niqab och med Louis Vuitton- väskor över axeln uttrycker de sitt hat och en moralisk överlägsenhet som de inte kommer att avstå ifrån enkelt.
Med få undantag hatar Thomsons respondenter sin omgivning och även om de för stunden valt ett bekvämare liv är de lojala med ideologin. De beskriver alla tjänstemän de möter som lättlurade idioter som inte förstår vad de egentligen möter.
Ett hinder för dessa människor att återvända till Sverige handlar således inte om att förbjuda vissa åsikter. Det handlar om att förhindra att människor ska få återvända till det samhälle de föraktar ideologiskt.
Mer än så. Det handlar om att förhindra att IS mördare och deras assistenter ska få del av skattemedel från ett samhälle de helst av allt vill förgöra.