Landets kommuner bör ta det lilla lugna med att skuldsätta sig. Kommunsektorn, som även inkluderar landstingen, lånar allt mer.

Enligt en färsk rapport från kommunernas gemensamma upplåningsinstitut Kommuninvest är ökningen i fjol 8,6 procent jämfört med året innan. I reella tal har skuldberget växt med 52 miljarder kronor. Detta ger en genomsnittlig låneskuld om 64 166 kronor per invånare (2018).

Bakom stegringen finns en rad kostnadsdrivande behov inom den offentliga sektorn. En växande befolkning ställer krav på förskolor, skolor och annan service. Ett större antal äldre gör att kraven på vård och omsorg skärps. Även nya bostäder har en tendens att bli en kommunal angelägenhet.

Det har vidare varit billigt att låna för kommunerna. Troligtvis för billigt. Mellan mitten av 2016 och det senaste årsskiftet var det mestadels minusränta för offentliga aktörer som lånade pengar av Kommuninvest, till deras motsvarande rörliga ränta. Det här kan i värsta fall ha bidragit till en kultur där pengar inte anses kosta särskilt mycket.

När räntan är låg kan kommunpolitiker som vill låna till satsningar göra det, och slipper därmed höja skatten. Under sådana förutsättningar är det lätt för de ledande folkvalda företrädarna att framstå som handlingskraftiga. Att tävla med grannorten i paradgrenen skrytbygge. Värre blir det för beslutsfattarna som kommer efter.

En skuld ska alltid återgäldas och den som får stå för kalaset är slutligen skattebetalarna. En kommun som lånar pengar har oftast som viktigaste säkerhet att den kan uppbära skatt.

Att kommunsektorns låneskuld dessutom skenar i väg nu är särskilt oroväckande. Industrin bromsar in. Arbetslöshet stiger. I den kommunala sektorn har sysselsättningen minskat i år. Värre kan det bli framöver.

Att Arbetsförmedlingen dessutom ska monteras ned kan leda till att en del kommuner behöver flytta fram sina positioner, vilket lär driva kostnader. I Dagens Industri (15/10) spår exempelvis ett socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö att kostnaderna för försörjningsstöd kommer att sticka iväg.

I det här läget bör kommunerna hålla i slantarna. Ett ekonomiskt stålbad kan vara att vänta. Att möta den genom att belåna kommunhuset över skorstenen är knappast en bra strategi. 

Att teckna in en stor del av låneutrymmet redan nu riskerar att binda upp kommunsektorns handlingsutrymme – som kan behövas för att inte en stundande kris ska bli allt för djup.