Han ledde KD från 1973 till 2004. Länge var det en ren ökenvandring för det lilla partiet. Men i den borgerliga regeringen 1991 blev Svensson statsråd och under de sista åren av sin karriär var han en av de politiker svenska folket hyste störst förtroende för. I valet 1998 fick han mer än 11 procent av rösterna. Det torde vara ganska okontroversiellt att gissa att Kristdemokraterna aldrig skulle ha kunnat komma in i riksdagen utan Alf Svenssons ledarskap.
På SVT:s hemsida kan man nu titta på dokumentären ”Partiledare av Guds nåde” som handlar om Alf Svensson. Den är sevärd för alla som är intresserade av svensk politik och nutidshistoria. Intervjuer blandas med arkivklipp från Kristdemokraternas interna liv, men också från rikspolitiken.
Som skildring av Alf Svenssons politiska karriär är dokumentären bra. Kanske med undantag för att hans år som europaparlamentariker bara nämns i eftertexten. Det hade varit att knyta ihop säcken att visa hur den Svensson som började som medlem i ett ganska obskyrt och lokalt frikyrkoparti slutade i EU:s lagstiftande församling, där ju den största partigruppen, EPP, domineras av kristdemokratiska partier.
SVT-dokumentären landar annorlunda. I det sista av de två avsnitten får man intrycket av att det visserligen handlar om Alf Svenssons historia, men att syftet med dokumentären är att kommentera aktuell politik. Tittarens intryck blir att Ebba Busch tagit KD från sina rötter och gjort det invandringskritiskt till en nivå där Alf Svensson fäller tårar.
Det är ett narrativ som ofta har använts av politiska motståndare till KD för att skrämma bort kärnväljare. Men tittar man närmare på partiets förda politik stämmer bilden dåligt. KD sticker inte ut som restriktiva i migrationsfrågor. De har gjort små förflyttningar, men det har så gott som alla partier. Även Centerpartiet står idag för en mer restriktiv migrationspolitik än de gjorde år 2015. Socialdemokraterna är ett ännu tydligare exempel på omsvängning.
Alf Svensson har förklarat att hans kritik mot dagens KD handlar om tonen i migrationsfrågan (SR 6/12). Det stämmer att Ebba Busch har en annan ton än Alf Svensson. Men tittar man på den förda politiken spelar hennes parti en återhållande roll i förhållande till M och SD.
Många har reagerat på att de migrationspolitiska förslag som ingår i budgetförslaget från M, KD och SD är förvånansvärt okontroversiella. Här har KD sannolikt spelat en roll i förhandlingarna. Likaså föreslås inga besparingar på biståndet, trots att där finns mycket pengar att hämta, och trots att både moderater och sverigedemokrater påpekat problem med den svenska biståndspolitiken. Också här kan vi anta att det är KD som försvarat biståndsbudgeten. Den politiska verkligheten och den politiska diskursen förändras. Men det finns mer av kontinuitet än av avbrott mellan Alf Svensson och Ebba Busch.