Efter de utdragna besluten om Försvarets utbyggnad har själva upprustningen börjat. Regementen ska återinvigas eller etableras i bland annat Arvidsjaur, Sollefteå och Kristinehamn. Men de olika orternas förutsättningar skiljer sig åt rejält, beroende på om Försvarsmakten sedan tidigare har aktiv verksamhet där eller inte.
Inför försvarsbeslutet 2020 var kostnaden och processen med bland annat miljöprövningar för att bygga nya anläggningar en stor anledning till att Försvarsmakten och Fortifikationsverket ville hålla nya satsningar till orter där försvarsverksamhet redan fanns. Men från politiskt håll fanns också tankar om regionalpolitik och folkförankring, vilket därför slutade i att Försvaret ska återstarta verksamhet i Kristinehamn, Falun och Sollefteå.
De tre nya orterna har alla tidigare haft regementen eller garnisoner, men dessa lades ned i början av 2000-talet. I Sollefteå har det därför uppstått en konflikt om huruvida de gamla lokalerna går att använda till det nya regementet. Lokalpolitikerna säger ja, medan försvarsmyndigheterna lutar åt att bygga allt på nytt.
Samma process har redan genomgåtts på Gotland, vars nya regemente upprättades 2018. Inte heller då bedömdes de gamla anläggningarna vara tillräckliga för att rustas upp, och staten hade dessutom redan sålt området. Därtill har miljöprövningen av Tofta skjutfält blivit ett utdraget huvudbry för Försvaret.
Kostnaderna och processerna som nu präglar flera av de nya försvarsverksamheterna är ytterligare ett skäl till att den omfattande avvecklingen var en dålig idé från början. De pengar staten fick in på att sälja byggnader och mark räcker inte för att betala återuppbyggnaden. De anläggningar som finns kvar är inte anpassade efter de behov som Försvarsmakten har idag. Om viss verksamhet hade funnits kvar skulle lokalerna ha kunnat uppdateras allt eftersom.
Nu är det för sent att göra avvecklingen av Försvarsmakten ogjord. Däremot kan vi dra lärdomar för andra politikområden – även i de fall där det inte handlar om medveten avveckling utan bara försummelse. Ett sådant exempel är vägar och järnvägar, som på sina håll länge har haft ett skriande underhållsbehov. Även VA-näten har försummats av många kommuner när det gäller att långsiktigt säkra standarden.
När verksamheter försummas eller avvecklas utan eftertanke kommer det nästan oundvikligen att bli ännu dyrare när något så småningom måste göras. Det måste varje politiker och myndighet ha i åtanke innan sådana beslut fattas.