Natten till måndag tog svenske stavhopparen Armand Duplantis VM-guld i Eugene. Men han hade mer flax än så, han flög nämligen över ribban och knep världsrekordet på 6,21 meter. Han är numera den stavhoppare som hoppat över sex meter flest gånger.
I samband med VM fylldes hela mitt Facebook-flöde med artiklar i stil med ”Så mycket tjänar stavhoppsstjärnan”. Under artiklarna fanns tusentals kommentarer. Ofta i stil med ”wow han är bäst” men även många om att ingen behöver så mycket pengar.
Det påminde mig om ett känt filosofiskt tankeexperiment som presenteras i Robert Nozicks ”Anarki, stat och utopi” från 1974. I boken diskuterar han vad rättvisa är mot bakgrund av diskussionen att ”ingen behöver så mycket pengar”. Han tar basketspelaren Wilt Chamberlain, som var en de största idrottarna under tiden som boken skrevs, som exempel.
Chamberlain är en populär idrottare som drar väldigt stor publik. De andra spelarna, lagen, alla sponsorerna och sporten i sig gagnas alltså av att han spelar. Chamberlain får genom sin insats därav en större andel av biljett- och prispengarna.
I Nozicks exempel har alla människor en dollar de kan göra vad de vill med. Att titta på basketmatchen kostar 25 cent. Väljer folk att titta på matchen blir de alltså fattigare, medan Chamberlain blir rikare. Nozick argumenterar för att det här är rättvisa. Åskådarna får göra något de tycker om, Chamberlain får betalt för sin insats. Det är en rättvis fördelning som sker genom fria transaktioner.
Samma sak kan sägas om superstjärnan Armand Duplantis. Uppskattar man stavhopp och spänning är det befogat att Duplantis är världens bäst betalda friidrottare (DN 25/7). Pappa tillika tränare Greg Duplantis beskriver fenomenet ”Det är kul att slå världsrekord och folk älskar att se det. Det är bra för alla” (Aftonbladet 25/7).
Den här debatten brukar dock oftast handla om fotboll. Där handlar det nämligen om betydligt större summor pengar. Cristiano Ronaldo fick nyligen ett erbjudande av ett saudiarabiskt lag på nästan 3 miljarder kronor, vilket då skulle blivit den dyraste affären av en fotbollsspelare någonsin. Men det är inte nya summor för honom. Han köptes för 900 miljoner kronor 2009 och 1,1 miljarder kronor 2018 (Nyheter24 10/7 2018). I jämförelse är Duplantis prispengar väldigt blygsamma eftersom stavhopp är en mindre sport.
För de allra flesta är det här astronomiska summor. Det kan rent utsagt kännas som onödigt höga summor. Men med det extraordinära förflyttas hela spelplanen. Det är när så här mycket pengar investeras som det syns hur stor sporten är. Det är så sporten utvecklas. Så många människor är beredda att ge sina 25 cent för att se till exempel Ronaldo spela.
Men det handlar också om reklam för massa företag, underhållning, folks jobb och ett uppsving för sporterna. Ronaldo och Duplantis har inte gjort något olagligt för att bli så här rika – det är så här det blir när många människor bryr sig väldigt mycket om någonting.
Det är också ett sätt att sporra idrottarna. Duplantis manager Daniel Wessfeldt beskriver att Duplantis får en stor summa pengar av Internationella friidrottsförbundet om han slår världsrekordet på VM. "Alla andra avtal han har är kopplade till bonusar där världsrekord ger en sådan. Det tickar i så fall på rätt bra. Det blir ett antal miljoner om han gör det” (DN 24/7). Duplantis hade nog hoppat högt i vilket fall, men prispotten sänder budskapet att hans prestationer spelar roll samtidigt som det blir en ekonomisk trygghet för honom att fortsätta satsa.
Friidrottslandslagets förbundskapten Kajsa Bergqvist slår fast att Duplantis är störst i friidrottsvärlden ”Oavsett vilken gren vi pratar om så är han friidrottsvärldens största. Det finns ingen i hela organisationen som inte vet vem han är och han är "on top of his game"” (Aftonbladet 25/7). Armand Duplantis är Wilt Chamberlain.
Sport kan kännas perifert för många men få saker engagerar som sport. Det är någonting att mötas runt och bry sig om tillsammans. Det finns kanske vettigare saker att lägga pengar på, men bara för att det är underhållning betyder det inte att det inte är på liv och död. Utan saker att gemensamt bry sig om är vi inte människor.