Givet det parlamentariska läget är decemberöverenskommelsen det bästa alternativet.
Det säger Andreas Norlén (M), riksdagsledamot, ordförande i konstitutionsutskottet och anhängare av överenskommelsen mellan regeringen och Alliansen. Konflikten om decemberöverenskommelsen (DÖ) utspelas till stor del på östgötsk mark i och med Norléns försvar och kollegan Finn Bengtssons (M) kritik mot densamma. De båda agerar ofta parhästar i andra frågor och sammanhang, men här går skiljelinjen tvärs igenom duon.
- Den överväldigande majoriteten av våra 84 ledamöter tycker som jag, det vill säga är för överenskommelsen, säger Norlén.
Han vill ta det från början, den ”konstitutionella ingången”, som han kallar det. Sverigedemokraterna bröt den praxis som rått kring budgethanteringen i årtionden genom att rösta på ett alternativ – Alliansens – som de inte varit med och förhandlat fram.
- En regering vars budget faller måste avgå eller utlysa extraval, förtydligar Norlén. Samtidigt måste de partier som fäller en budget vara beredda att regera tillsammans utifrån den budget riksdagen antagit istället.
Alliansen var och är inte beredd att regera med SD som stöd, och därmed har SD ”kidnappat” budgetprocessen.
- Andra partier måste då ta ansvar för praxis för vi accepterar inte att bli SD:s gisslan.
Även om Stefan Löfven hade avgått när hans budget föll hade läget varit detsamma. Debatten borde, enligt Norlén, inte vara för eller emot DÖ utan handla om alternativen. DÖ föreskriver att största block ska regera – vilket är precis vad Alliansen uttryckte tydligt i valrörelsen. Övriga alternativ är en samlingsregering mellan S (med eller utan MP) och Alliansen, eller att Alliansen gör upp med SD.
- Det sistnämnda vore både sakpolitiskt omöjligt och strategiskt oklokt, bedömer Norlén.
Men det finns moderater som anser att det vore det bästa.
- Ja, men det finns fler som tycker att det vore helt oacceptabelt utifrån SD:s värdegrund, deras representanter och vilken typ av parti det är.
Därom är Andreas Norlén och Finn Bengtsson helt överens.
Men det blocköverskridande alternativet då? Är det inte sämre för Sverige med en sådan vänsterinriktad politik som regeringen för med stöd av V, än en kompromiss mellan S och de borgerliga? Nej, det tycker inte Norlén. Då skulle vi inte längre ha någon borgerlig opposition och väljarna skulle vid nästa val – när det nu blir, 2018 eller tidigare – inte ha några tydliga alternativ. DÖ cementerar blockpolitiken, vilket han bedömer som positivt eftersom Socialdemokraternas främsta mål är att splittra Alliansen.
Men har vi någon borgerlig opposition idag då? Ni får ju inte rösta på er egen budget.
- Två alternativ finns. Ett; en tydlig, borgerlig politik som vi går till val på. Två; göra upp med Löfven om skattehöjningar och få ett urvattnat hopkok som vi måste försvara. Det priset är för högt.
Norlén vänder sig mot den opinion han tycker sig se att ”man är mer borgerlig om man är mot DÖ”. Så är det inte. Det handlar om olika tolkningar för vad som är bäst för borgerligheten och för Sverige.
Men Vänsterpartiet...
- Vänsterpartiets inflytande har överdrivits. Skattehöjningarna har S kokat ihop självt. Det jag kan se är att V fick igenom glasögonbidraget (gratis glasögon för barn upp till 19 år, reds. anm). Det är ingen prioritering jag skulle ha gjort, men det kan knappast anklagas för att vara kommunism.
Men vinstförbudsutredningen…
- Den är fel att koppla samman med budgeten. Löfven kunde ha lovat V att utreda vad som helst. Sakerna hör inte ihop. Vi är naturligtvis mot ett vinstförbud i välfärden och kommer att rösta nej om det kommer ett sådant förslag.
Finn Bengtssons främsta invändning mot DÖ är den dåliga förankringen i partiet. Andreas Norlén medger att ”i en perfekt värld” hade riksdagsgruppen haft ett möte innan. Så blev det inte. Däremot har den haft två långa möten efteråt och bara några enstaka ledamöter var kritiska.
På frågan huruvida S kommer att hedra DÖ om Alliansen blir största block 2018 är Norlén säker på att så kommer att ske. Allt annat vore ett stort svek. Han har mycket svårt att se att de rödgröna skulle fälla Alliansen med stöd av SD.
Hur är det med Fredrik Reinfeldt. Är DÖ hans verk?
- Det är ingen hemlighet att Reinfeldt ansåg att största block ska regera, men jag har ingen insyn i partistyrelsen. Jag vet bara att Tomas Tobé (nuvarande partisekreteraren, reds. anm) var med i förhandlingsgruppen.
Om han nu skulle fortsätta bestämma, förkunnade han inte sin avgång för tidigt?
- Nej. Jag vet ingen politiker som är så genomtänkt som Fredrik Reinfeldt. Det var rakt, ärligt och tydligt av honom att tala om att han tänkte avgå och han gav därmed utrymme åt andra.
Finn Bengtsson upplever en konflikt mellan sitt grundlagsskyddade mandat som riksdagsledamot och lojaliteten med partiets arbetsordning. Andreas Norlén pekar på att en enskild ledamots avvikande åsikt inte är något nytt, utan snarare en klassisk situation. Det är heller inget unikt att partiöverenskommelser ingås. Det är istället vanliga, och partiledningarna har ett delegerat förtroende att ingå sådana.
Politiska överenskommelser är dock inte juridiskt bindande. En ledamot som bryter mot DÖ, eller någon annan överenskommelse, kan exempelvis inte åtalas. Norlén jämför med Alliansens energiöverenskommelse från 2009, som ingicks utan att riksdagsgrupperna informerades innan. Där fanns en del centerpartister som var upprörda över kärnkraftsuppgörelsen och som röstade mot överenskommelsen i kammaren.
- Ledamöter är juridiskt sett fria att rösta hur de vill. Samtidigt, för att vårt parlamentariska system ska fungera måste man ha viss stabilitet i partierna. Det är juridiken mot praktiken. Men där skiljer sig inte decemberöverenskommelsen från någon annan politisk överenskommelse.
Hur tror du att det går i omröstningen på partistämman i höst?
- Jag tror att det blir ett tydligt stöd för decemberöverenskommelsen.