En ny studie från SLU och Lunds universitet, gjord på uppdrag av Jordbruksverket, ger en skrämmande bild av hur många lantbrukare som lider av psykisk ohälsa, till stor del till följd av pressad ekonomi.
Det låter så lätt. Om vi konsumenter bojkottar matjättarna den här veckan så begriper de stora kedjorna att det är allvar. Och då sänks matpriserna.
Men är det verkligen så enkelt? Nej.
Det är ju inte den lokala ICA-handlaren som har fått matpriserna att skjuta i höjden. Det är konsekvenserna av krig och inflation, av energikris och klimatkris.
Samtidigt lär bojkotten ändå kunna dämpa prisökningar. För ICA, Coop, Axfood och Lidl lär knappast ha uppskattat den senaste tidens snack om bojkott och vinster. Det är dålig reklam.
Så livsmedelskedjorna lär försöka få fram mer billig mat på hyllorna framöver. Och det riskerar att bli ett dubbelt slag mot svenska livsmedelsproducenter. Dels lär andelen billig importmat öka. Dels lär svenska lantbrukare få ännu mindre betalt för maten som de producerar.
Det här leder oss också in på något som det ogärna pratas om – att det betalas ett högt mänskligt pris för konsumenternas jakt på billig mat.
Det finns människor som med blod, svett och tårar betalar för att vi ska få billig mat i överflöd. Och de drabbade finns i länder där arbetsmiljön, villkoren och lönerna är på en nivå som skulle vara olaglig i Sverige.
Men det finns också många människor i Sverige som drabbas av jakten på billig mat. För att få en bild av vilka dessa är kan vi fingera tre personer, som all på olika sätt återspeglar verkligheten.
Vi kan kalla dem Ulf, Anna och Hamid.
Ulf, 73, har varit lantbrukare i hela sitt liv. Kroppen värker. Nu har hans barn tagit över gården. Ändå kan inte Ulf sluta jobba. På pappret ser det ut som han har gått i pension. I verkligheten är lönsamheten inom livsmedelsproduktionen så pressad att gården bara går runt om Ulf oavlönad fortsätter att gå i ladugården och sitta i traktorn. Till sig själv säger han att inhoppen ska sluta så fort barnen har fått snurr på det. En dag är olyckan framme.
Det finns många som Ulf. Äldre över 65 år är kraftigt överrepresenterade i dödsolyckor inom jordbruket. De hittas under balar, klämda av maskiner eller översprungna av nötdjur. Och den kanske främsta orsaken till att de måste fortsätta med grovarbete långt upp i åren är svag lönsamhet för många mindre och medelstora gårdar. Det här är i sin tur en konsekvens av att livsmedelsföretag, matjättar och ytterst konsumenter vill betala så lite som möjligt för maten.
Sedan har vi Anna, 38. Hela livet har hon drömt om att ta över familjens mjölkgård. Men efter ett antal år som lantbrukare mår hon allt sämre psykiskt. Hon känner att livet inte är värt att leva, trots den växande familjen därhemma.
Det finns många Anna. En färsk studie från Jordbruksverket visar att under det senaste året har mer än var tionde bonden känt att livet inte är värt att leva. Hela 17 procent har känt måttliga till svåra depressiva symptom. Och av lantbrukare med djur har 47 procent övervägt att sluta i förtid. Särskilt drabbade är kvinnor och yngre.
Även för Anna är det konsekvenserna av låga matpriser som spökar. Peter Lundqvist, som är professor i arbetsvetenskap på SLU, säger till tidningen ATL:
– Det finns många orsaker till den psykiska ohälsan men den dåliga lönsamheten är en av de större. Den driver också på en ond spiral av för mycket jobb, dåliga möjligheter till vila och ledighet, sömnsvårigheter och ökad risk för olyckor.
Priset har blivit allt viktigare för konsumenters matval.
En annan som drabbas av de låga matpriserna kan vi kalla Hamid, 19. Han jobbar extra på en gård och drömmer om att en dag driva en egen livsmedelsproduktion på landsbygden. Det är dock osannolikt att det kan bli verklighet för någon som Hamid, som inte har en gård i arv eller en förmögenhet på banken. Orsaken? Tröskeln för att börja som lantbrukare blir allt högre.
För när alla priser pressas krävs det allt större företag – med stordriftsfördelar – för att tjäna några pengar. Så ju mindre konsumenterna vill betala för svensk mat desto större blir de kvarvarande lantbruken, vilket i sin tur gör livsmedelsförsörjningen mer sårbar.
Det är här vi står idag. Sådana som Ulf, Anna och Hamid betalar redan ett högt pris för jakten på billig mat. Och nu ska bojkotten pressa priserna ytterligare.
Men svensk mat är inte för dyr – den är för billig.