Den som har tillgång till flera tv-kanaler har kunnat ta del av HBO-serien Chernobyl som väckt uppmärksamhet på lite olika sätt. Och SVT har köpt in en BBC-dokumentär om hur Aralsjön inte längre är en sjö. Båda dessa teman är på sina sätt fruktansvärda och visar vad människan är kapabel till när hon försöker sätta sig över naturens lagar. Eller?
En viktig gemensam nämnare för båda dessa katastrofer är Sovjetunionen. Det är ett land som inte finns längre, men som från hösten 1917 till 1991 var den första kommunistiska staten i världen. Tjernobyl ligger i dag i Ukraina, nära gränsen till Vitryssland medan Aralsjön ligger på gränsen mellan Kazakstan och Uzbekistan. Det är alltså inte ryskt territorium i något av fallen.
Kärnkraft har tillsammans med GMO blivit symboler för mänskliga framsteg att lösa naturens innersta gåtor. Men för den som saknar naturvetenskaplig utbildning framstår dessa fenomen som farliga och riskabla. Hur kan energi utvinnas ur atomer? Är inte strålning jättefarligt? Och om vi börjar leka med gener, vilka dödsmördarmutationer kan vi släppa ut då?
Ända sedan Mary Shelley beskrev elektricitetens användning i Frankensteins monster, har människan varit lika delar entusiastisk som fascinerat skrämmande över det nya och okända.
Men det är alltså inte fission i sig som är farligt, utan det som visas i tv-serien. Det är den totalitära politikens krav på lydnad som orsakar katastrofen. Att inte ifrågasätta utan veta sin plats i systemet är det som verkligen utgör det yttersta beviset på att försöka sätta sig över naturlagarna och ”leka Gud”.
På liknande sätt, men med långsammare förlopp och mer långtgående konsekvenser för miljön, är planekonomins bomullsodlingar orsaken till Aralsjöns försvinnande.
När resurser inte har ett pris och där ingen bryr sig om alternativkostnaden, kan det enkelspåriga triumfera. Den sovjetiska diktaturen behövde exportera bomull för att få pengar för att kunna importera vete, trots att bättre jordbruk (privat) hade kunnat lösa matbristen som rådde förr i tiden.
Den tysk-amerikanska filosofen Hannah Arendt är den som bäst beskrivit den totalitära politikens förödande effekter på människan. Både kommunister och nazister drivs av att kontrollera allt i samhället, inte som tidigare tiders tyranner och despoter enbart för personlig vinning utan av ideologisk övertygelse.
Det vi kan lära av 1900-talet är alltså att kärnkraft kan lösa energiproblem och att totalitär politik alltid är ett helvete.