Den som studerar borgerlighetens reaktioner på Centerpartiets senaste besked skulle kunna tro att Annie Lööf personligen förrått Jesus Kristus, och i förbifarten tillkännagivit att hon hatar barn och söta kattungar. Men att centerledaren i måndags förkunnade att partiet kan tänka sig ingå i en S-regering och anser att Magdalena Andersson är bäst lämpad som statsminister (DN 15/8) är knappast stoppa pressarna-material.
C och S är ingen onaturlig sammanslutning. Tvärtom. Sedan partiet bildades 1913 har det varit i regeringsställning nio gånger. Av dessa har tre letts av socialdemokratiska statsministrar (två av moderata).
Ute i kommunerna är den rödgröna konstellationen än vanligare. Eftersom partiet växte fram ur bonderörelsen är decentralism och lokalt självstyre fortfarande en betydande kota i ryggraden. Kommunpolitiken är mer pragmatisk till naturen. Man måste kunna sitta vid förhandlingsbordet och lyssna på den andre. Även när man har egna principer.
Det är inte för inte som man kommit att kallas ”fikapartiet”. Över en kopp kaffe går det att kompromissa sig fram med de flesta, sossar som moderater.
Att centerväljarnas valpendel är benägen att svänga snabbt kan ses som ett uttryck för detta. 2011 valde 60 procent ett av de forna Allianspartierna som sitt andrahandsalternativ. 5 procent föredrog S. 2022 är det emellertid över fyra av tio som väljer S framför ett borgerligt alternativ.
Partiet har inte ens ansett sig självt borgerligt eller liberalt särskilt länge. Under glansdagarna, Thorbjörn Fälldin-tiden, var den främsta identitetsmarkören icke-socialism. Första gången ordet ”liberalism” dök upp i partiprogrammet var 2013 (Smedjan 3/8—2021).
Att Annie Lööf bedriver krig mot verkligheten är en annan femma. Den svenska blockpolitiken är ett faktum, vare sig centerledningen vill det eller inte. I dessa block ingår V och SD. Den som vill ta sig an vågmästarrollen – och det kan C – måste acceptera dessa partiers inflytande över svensk politik.
Som Ulf Kristersson försynt påpekade på Instagram accepterar inte längre V dörrmatterollen. De kommer inte finna sig i att S bedriver mittenborgerlig politik. Och icke att förglömma: V är större än C. Lööfs övertro på att få spela LRF-basen vid förhandlingsbordet kan komma att stå partiet dyrt. Sedan sommaren 2021 har man tappat fyra av tio väljare (Omni 22/6).
Summa summarum: i ett större historiskt perspektiv är allt som vanligt hos Centerpartiet. En annan partiledning hade kunnat fatta samma beslut, utan att vara alltför inkonsekvent. Eller flyga för nära solen.