"Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord, / ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?”, sjöng Monica Zetterlund i Hasse och Tages revy ”Svea Hund” på Göta Lejon 1976. Adressen var riktad mot Socialdemokraterna som, ur de folkkära revymakarnas frihetligt socialistiska perspektiv, förblindats av maktbegär och svikit sina gamla reformistiska ideal.
För en liberalt sinnad lyssnare idag skulle Monica Zetterlund lika gärna kunnat sjunga om Moderaterna. Var blev ni av, frihetliga borgerliga banerförare? Tänk, det fanns en tid – för ganska exakt tjugo år sedan vill jag minnas – då partiet som numera styrs av Ulf Kristersson slog fast följande i sitt idéprogram:
”Öppenhet måste vara det svenska samhällets ledstjärna. Det gäller för dem som genom arbete eller på grund av förföljelse vill bygga en ny framtid i vårt land. Att ta emot flyktingar är en fråga om att bry sig om, att ställa upp, och att visa barmhärtighet. De nya svenskarna gör vårt samhälle rikare och mer dynamiskt.”
Var det bara tomma ord? I alla fall inget budskap som Moderaterna modell 2021 gärna vill påminnas om. Men ändå, det fanns faktiskt en tid – är det så förtvivlat länge sedan, verkligen? – när detta parti härbärgerade valda representanter som stod på barrikaden för en fri invandring och skrev sig samman om motionstexter som denna i riksdagen:
”De regioner som kommer att bli framtidens mest dynamiska områden kommer att som en av sina grundstrategier ha en mycket liberal invandringspolitik och en generös, humanistisk flyktingpolitik. Den stora utmaningen för oss, som för varje annat land och region, är inte hur vi stänger gränserna för människor som söker sig en bättre tillvaro, utan hur vi tar tillvara deras skaparkraft och gör det möjligt för alla som vill att av egen kraft skapa sig och de sina ett gott liv”.
Gårdagens moderater hade rätt, de hade svaret. Invandring är i grunden bra. Problemet är inte att fler människor kommer till Sverige. Problemet är strukturerna i rådande system som hindrar frigörelsen av all den värdefulla skaparkraft vi gives till skänks. Bland annat måste arbets- och bostadsmarknaden avregleras, skatter sänkas och bidrag ses över i jobb- och integrationsfrämjande syfte.
Dagens moderater har kapitulerat för SD:s svartsyn på invandringen, gjort den till sin egen i väsentliga delar och vill regera med en Jimmie Åkesson som lovar att vara en bromskloss för liberala reformer av välfärdsstaten. Över Sverige lägger sig en inskränkt nationalkonservativ tung blöt filt. Spillrorna av den frihetliga borgerligheten får försöka repa mod. Som Monica Zetterlund sjöng:
”Vi som satts att leva i besvikelsens epok / – ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk? / Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt, / tro på det vi trodde på – trots allt!”