Utbrottet av coronaviruset, som orsakar sjukdomen covid-19, Ă€r inte bara en folkhĂ€lsokris. Det Ă€r ocksĂ„ en ekonomisk kris â enligt FN:s handels- och utvecklingsorgan UNCTAD kan inbromsningen kosta vĂ€rldsekonomin en biljon dollar. Skulle tillvĂ€xten sakta ner till 0,5 procent under 2020 blir kostnaden det dubbla.
Regeringar vÀrlden över har nu en svÄr balansgÄng. Problemet Àr nÀmligen att de bÄda kriserna inte lÄter sig lösas pÄ samma sÀtt. Det gÄr inte att minimera dödsfallen och den ekonomiska pÄverkan samtidigt, som en aktuell artikel i medicintidskriften The Lancet pÄpekar.
Det finns flera tĂ€nkbara mĂ„l med arbetet mot coronaviruset â att minimera hĂ€lsopĂ„verkan, att förhindra en epidemisk topp som överbelastar sjukvĂ„rdssystemet, att hĂ„lla pĂ„verkan pĂ„ ekonomin inom hanterbara ramar eller att skjuta epidemin framför sig i hopp om att vaccin ska hinna utvecklas. âSĂ„dana mĂ„l Ă€r svĂ„ra att Ă„stadkomma genom samma Ă„tgĂ€rder. DĂ€rför mĂ„ste man bestĂ€mma sig för vad som ska prioriteras.â
Det Àr till exempel fullt möjligt att lÄngtgÄende ÄtgÀrder för att hindra smittspridningen har en alltför hög samhÀllsekonomisk kostnad för att vara motiverade, beroende pÄ vilket mÄl som Àr överordnat. De regeringar som nu tvingas resonera i termer av mÄl och mÄlkonflikter har inte nödvÀndigtvis vana av det. I den allmÀnna politiska diskussionen görs inte heller nu nÄgon tydlig sortering av olika mÄl. VirusbekÀmpningen sker för sig, de ekonomiska stödinsatserna för sig.
De senare kommer, delvis till följd av hur ingripande de förstnÀmnda blir, att bli betydande och betungande. Utbrottet av coronaviruset sker mot bakgrund en redan svag global ekonomi. Stater som redan var djupt skuldsatta kommer att tvingas skuldsÀtta sig Ànnu mer för att förhindra massarbetslöshet. En penningpolitik som redan i global högkonjunktur var expansiv kommer att fÄ göra Ànnu mer oortodoxa insatser för att hÄlla farten uppe i ekonomin.
Som forskarna i The Lancet pĂ„pekar kommer hĂ€r privatpersoners fria agerande och egna tolkningar av myndigheternas rĂ„d att spela vĂ€l sĂ„ stor roll som vad regeringarna gör. âAtt minska dödligheten kommer att prioriteras högst av privatpersoner; alltsĂ„ mĂ„ste regeringar fĂ„ pĂ„ plats Ă„tgĂ€rder för att mildra den ofrĂ„nkomliga ekonomiska inbromsningenâ, skriver de. Ăven pĂ„ detta sĂ€tt kommer mĂ„lkonflikten att göra sig pĂ„mind.