”…så var det bara en kvar”, proklamerade Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin i julas, angående striden om posten som Centerpartiets ordförande (AB 27/12—2022). Det var strax efter att Linköpings tidigare kommunalråd Muharrem Demirok kommit ut med att han hade gamla misshandelsdomar. Och tidigare i höst hade en av hans utmanare Daniel Bäckström halkat i fel dike efter att inte ha kunnat svara på frågan ifall han kunde tänka sig att viga samkönade par.
Stora delar av kommentariatet var eniga. Det lär bli Elisabeth Thand Ringqvist, den tredje kandidaten, som kammar hem segern.
Men onsdagsförmiddagens händelser visade att inom politiken kan vad som helst hända.
Muharrem Demirok, underdogen som till en början inte gavs särskilt mycket uppmärksamhet, nominerades till partiledare av centerns valberedning.
Han ”samlar partiet”, har en ”tydlig ideologisk kompass” och är ”lösningsorienterad”, förkunnade valberedningens ordförande Jan Andersson under presskonferensen.
Det betyder såklart inte att Demirok är bakad och klar för att efterträda Annie Lööf. Medlemmarna ska säga sitt, vilket sker den 2 februari på en extrainsatt partistämma.
Väljs han blir det intressant att se vartåt han tar partiet. Under sitt korta anförande strax efter tillkännagivandet lyfte han tre fokuspunkter: klimatet och den gröna omställningen, ”en politik för hela Sverige”, och hushållens ekonomiska situation. Klassisk centerpolitik berördes: småföretagens villkor, satsning på de gröna näringarna och skattesänkningar. Det är förvisso vettiga utgångspunkter, men särskilt mycket nytänk bjöds vi inte på.
Centerpartiet har halkat ner rejält som väljaralternativ under den senaste mandatperioden. Som förklaring på detta nämnde Demirok – lite kort – att partiet inte klarat av att fokusera på gemene mans trygghet och det skenande våldet. Nu var det inte många minuter han fick i taltid, men partiet under hans ledning skulle behöva en rejäl genomgång och omvärdering i dessa för vår tid mest brännande frågor.
Demirok påpekade att partiledarskap ”inte är en enmansshow”. Delvis har han rätt, åtminstone när det kommer till det interna arbetet. Men i en partiledardebatt kommer han tvingas möta starkt lysande stjärnor som Magdalena Andersson (S), Ebba Busch (KD) eller Nooshi Dadgostar (V). Då måste han lyckas med att utstråla samlande kraft och karisma, samt bjuda på retorisk skicklighet. Och ja, leverera konkreta sakpolitiska förslag förstås. Om han klarar av allt detta återstår att se. Vi önskar honom lycka till.