Den 14 augusti 1998 hittas fyraårige Kevin Hjalmarsson död i en vassrugge utanför Arvika. Snart blir två bröder, fem och sju år gamla, misstänkta för att ha bragt pojken om livet. Efter en lång rad förhör med förhörsteknik som av allt att döma hade kunnat få pojkarna att erkänna Palmemordet, blev bröderna funna som skyldiga till mord.
Fastställandet gjordes inte av en domstol, utan av en polis – på en presskonferens. Utöver att det inte är polisens uppgift att fastslå skuld är det också märkligt att rubriceringen blev just mord. Det är ett rimligt antagande att tingsrätten om den fått pröva skuldfrågan, så kallad bevistalan, inte landat i samma slutsats som polisen. Polisen nekade dock bröderna denna rätt.
Efter polisens dom mot bröderna trädde kommunens socialtjänst in med bland annat beslut om omhändertagande. Pojkarna berövades sin uppväxt, och i 19 år levde de ett tillbakadraget liv som skyldiga till mord.
Någon inom polismyndigheten såg dock felen och gav journalisten Dan Josefsson allt material, även det som dittills varit hemligt. Trots att Josefsson tidigare avslöjat skandalen med Thomas Quick, förklarade han att behandlingen av bröderna var det mest omtumlande han sett.
Efter att Josefssons dokumentär sänts fattar överåklagaren beslut om att återuppta utredningen. 2018, knappt ett år senare, avförs bröderna från fallet. De var oskyldiga.
Att myndigheterna behandlat bröderna fel är uppenbart. De förstörde pojkarnas uppväxt och start i livet. Bröderna är rentvådda men upprättelse sitter långt inne. När bröderna krävde att staten skulle ersätta deras lidande avslog Justitiekanslern deras ansökan med hänvisning till preskription. Oavsett om myndigheterna begått några fel eller inte hade det gått för lång tid.
Bröderna begärde även ersättning och en ursäkt från Arvika kommun. Ansvarig nämnd avslog kraven. Efter omfattande kritik i media valde dock kommunstyrelsen att be om ursäkt. Frapperande nog utan att erkänna några fel. Ersättning blev det fortfarande inte tal om.
Varför detta motstånd? Varför är överhetens prestige viktigare än rättssäkerhet? Är det månne så att det som kan avslöjas är ännu värre än vad som nu är känt? En möjlig förklaring kan vara kriminologen Leif GW Perssons uppgifter om att det var en 13-årig flyktingpojke som bragde Kevin om livet, och att polisen och dåvarande justitieminister Laila Freivalds (S) lät bröderna få skulden för att det var valår och politiken inte ville ha en flyktingdebatt. I så fall är det den största rättsskandalen i modern tid. Uppgifterna måste utredas på allvar. Politikers anseende får aldrig trumfa sanning och rättvisa.
Per-Ola Olsson är ledarskribent vid Svenska nyhetsbyrån.