Ett EU-förbud mot konstgräsplaner från 2022. Uppgifterna från tyska tidningen Welt am Sonntag (21/7) har skapat oro hos fotbollsföreningar som använder de över 1 000 konstgräsplaner som finns i Sverige. Som tur är för föreningarna har rapporteringen gått händelserna i förväg. EU har inte tagit fram ett förbud. Däremot bereds åtgärder för hur mikroplastpartiklar, såsom de granulat som fyller konstgräsplaner för att förbättra deras egenskaper, ska kunna begränsas och i vissa fall förbjudas.
Ett föreslaget förbud mot konstgräsgranulat ligger således långt borta. Men med tanke på att EU redan drivit igenom ett förbud mot vissa engångsartiklar i plast är det knappast otänkbart att unionen kan vilja införa ett granulatförbud. De kraftiga reaktioner som nu uppkommit i fler länder än Sverige kan förhoppningsvis förhindra en sådan utveckling.
Ett förbud mot granulat av vulkaniserat gummi, oftast tillverkade av återvunna bildäck, skulle tvinga kommuner och föreningar att antingen anlägga nya planer eller helt byta ut granulatet mot en nedbrytbar motsvarighet som också ska fungera på befintliga planer. Båda alternativen medför stora kostnader, och det är sannolikt att alla inte kommer att kunna anpassa sig omedelbart vid ett förbud. Då blir konsekvensen att fler får konkurrera om tillåtna planer. Det vore olyckligt i en tid då inte minst barn och ungdomar generellt behöver röra på sig mer.
När EU nu tar fram förslag på åtgärder mot de skadliga mikroplasterna, vilket i sig är rimligt, måste beslutsfattarna ta hänsyn till proportioner. Är miljönyttan av ett förbud större än den uppoffring som krävs från samhället? Vad kommer människor att göra i stället för det förbjudna? Och finns det andra, mindre kostsamma, alternativ än ett förbud?
När det gäller konstgräsplaner är samhällseffekterna uppenbart positiva, bortsett från de negativa miljöeffekterna av granulat på villovägar. De tillåter fler att idrotta på ett underlag som tål en variation av klimat och väderlek. Detta gäller inte minst i norra delen av Sverige. I jämförelse med vanligt gräs finns dessutom positiva aspekter ur miljösynpunkt – en konstgräsplan behöver till exempel inte vattnas.
Att ett förbud vore olyckligt för många innebär dock inte att just gummigranulat ska ges frikort i strävan mot ett mer miljövänligt samhälle. Det finns mindre kostsamma åtgärder som kan uppmuntras, medan planerna allteftersom kan bytas ut till miljövänliga varianter. Det går till exempel att installera granulatfilter i dagvattenbrunnar och duschar, bereda ytor där spelare borstar av sig och utarbeta snöröjningsmetoder som minskar spridningen.
Det finns nästan alltid rimligare sätt att förbättra miljön än genom förbud. Sådant som kräver mindre uppoffring från samhället skapar också mindre motsättningar, och i förlängningen leder det ofta till bäst resultat.