Sedan nyårsnatten har över hundra kvinnor i Köln anmält att de blivit antastade och bestulna. Tre misstänkta personer har identifierats, men gärningsmännen uppges vara många fler. Händelserna beskrivs som massövergrepp i närheten av Kölns centralstation under nyårsfirandet. De som anmält uppger att de blivit omringade av små grupper av män som tafsat på dem. Två personer har anmält att de blivit våldtagna. Från Hamburg och flera andra tyska städer har rapporter kommit om liknande övergrepp.
På grund av att många av gärningsmännen enligt uppgifter ska ha talat arabiska, har debatten om det som skett inte kommit att handla om de groteska gärningarna utan om vilka som utfört dem och i förlängningen om Tysklands flyktingpolitik. Högerextrema grupper har tagit tillfället i akt att anordna demonstrationer medan företrädare för den tyska regeringen tvingats ta avstånd från att det skulle handla om varifrån gärningsmännen kommer, snarare än vad de gjort (DN 7/1).
Och där har vi den igen – den polariserade debatten. Den fördummande, enkelspåriga diskussionen som tvingar folk att välja ringhörna trots absurditeten i de två alternativen till buds: för eller emot. Precis som om försvaret av en generös flyktingpolitik vore detsamma som försvaret av sexuella övergrepp och stölder? Men jo, så trångsynt läggs saken fram. För eller emot. Det är den enfaldiges logik. Och ingenting vettigt eller konstruktivt kommer ut av den, bara hat.
Förbundskansler Angela Merkel fick gå ut och påpeka det självklara; att de som begått övergreppen och rånen ska straffas – oavsett härkomst. Naturligtvis är det så. Handlingarna är oförsvarbara, det är egentligen inget att diskutera. Det finns gott om annat att prata om. Kritik har väckts mot polisen i Köln för sitt agerande, eller snarare brist på detsamma. Också medier har fått motta kritik för att inte ha uppmärksammat händelserna – vilken orsaken än är till det, om det stämmer, bör synas.
Det bör även ske en granskning kring hur detta massövergrepp kunde ske och vad som bör göras för att den till synes bakomliggande unkna kvinnosynen, som tycker att det är helt i sin ordning att kladda på okända kvinnor, ska bemötas. Den är lika rutten vilken källa den än är sprungen ur.
Vilka spår vi än tar om det som hänt bör det hållas till sak. De enda som vinner på en urspårning är de främlingsfientliga.