Han var den förhandstippade favoriten som redan på startlinjen snubblade och föll hårt, tycktes utskåpad och energilös. Men hör och häpna, gott folk! Han reste sig i sista stund med förnyade krafter och återkom i loppet genom en fullkomligt remarkabel upphämtning. Otroligt, klang och jubel. Vilken kille!
Visst låter det som ett klassiskt narrativ vi känner igen från hjältesagorna? Den klichémässiga berättelsen har varierats otaliga gånger i fiktionen, vi fängslas ständigt ändå. När det gäller Joe Biden blir historien definitivt inte sämre av att dessutom vara sann. Och den kittlande ingrediensen är nog precis vad Biden behövde.
Han må varit Barack Obamas vicepresident, men saknar Obamas karisma och retoriska mästerskap. Han är en gammal trotjänare i Demokraterna som adlats till partietablissemangets kandidat i brist på bättre. Upplägget liknade onekligen det ödesdigra misstaget från 2016, då en avslagen Hillary Clinton nominerades till att möta Donald Trumps högerpopulistiska mobiliseringsstorm efter en uppslitande primärvalskamp mot vänsterradikalen Bernie Sanders entusiastiska supporterskaror.
Att Biden var fel man att utmana Trump tycktes också de två första primärvalen i Iowa och New Hampshire indikera. Biden gjorde personligen en förbluffande klen och trött insats, fick patetiskt låga siffror i väljarstöd och allt momentum verkade gått förlorat till den triumferande socialisten Sanders.
Den senare vann därpå förkrossande överlägset i Nevada, Biden klarade sig över vattenytan som tvåa i racet – men långt efter Sanders och vid lördagens primärval i South Carolina var det vinna eller försvinna för Bidens del. Som Obamas gamle parhäst var han fortfarande populär bland delstatens dominerande demokratiska väljargrupp av afroamerikaner och i praktiken kom dessa att rädda hans politiska liv. Det blev en knallsuccé för Biden, något som också resulterade i att de lovande talangerna Pete Buttigieg och Amy Klobuchar lade ner sina kampanjer.
Motivet bakom dessa, kanske inte helt självmant, fattade beslut var uppenbart: att stärka partiets mittenfront inför den viktiga supertisdagens sammanfallande primärval i 14 delstater och försöka hindra Sanders från att kidnappa Demokraterna likt Trump gjorde med Republikanerna för fyra år sedan.
Om det i slutänden lyckas är ännu oklart. Ingen tvekan råder dock om att Biden nu kommit ut ur dödsskuggans dal som ingen annan kandidat i mannaminne med segrar i en lång rad stater. Supertisdagens comeback är sannerligen en imponerande bedrift och den skänker Biden en lyster han tidigare aldrig haft – vilket lär fordras inte bara för att kväsa Sanders, utan i synnerhet för att befria USA och resten av världen från katastrofen Donald Trump.