Nyligen rapporterade Aftonbladet (2/6) om hur Centerns partiledning gjort stora uttag från det bolag som förvaltar partiets kapital. Hela 1,1 miljarder ska man ha tagit ut under en tioårsperiod. Centerpartiets tillgångar härstammar från när partiet sålde sina dagstidningar år 2005. Vinsten då var 1,8 miljarder. Exakt hur mycket värdepapperen och tillgångarna vuxit eller minskat sedan dess vet vi inte. Men med så stora uttag kan man sannolikt inte säga att långsiktig förvaltning har varit i fokus.
Kritiken som fortfarande bara kommer i form av läckor handlar också om hur pengarna använts. Dyra reklamkampanjer hjälpte till att sälja in Annie Lööf som varumärke. Men vad hände med partiet och dess politik?
Värt att notera är att den nye partiledaren Muharrem Demirok går långt för att täcka upp för sin företrädare. När han intervjuas av Aftonbladet (5/6) om de nedskärningar partiet nu tvingas göra vill han inte lägga ansvaret på den tidigare ledningen, utan hänvisar till det dåliga valresultatet och de minskade inkomsterna det medför. Chevalereskt men inte hela sanningen.
Förr eller senare kommer Demirok behöva hantera den interna kritiken på riktigt. Den handlar egentligen om mer än att ledningen varit slarviga med pengar. Den handlar om hur Centerpartiets kultur har förändrats uppifrån.
Centerpartiet var länge det mest folkrörelsepräglade svenska partiet. Den starkaste tillgången var fritidspolitikerna i landets kommuner och regioner. På nationell nivå var man oftare svagare. Graden av professionalisering var låg och behovet av avlönade tjänstepersoner ansågs mindre än i andra partier.
Allt gick tillbaka på att centerrörelsens livsnerv var det ideella arbetet. Det började redan på gräsrotsnivå. Dansen på SLU, resan med CUF, förmötet i den gamla föreningslokalen, fikat i hembygdsgården. Det mesta gjordes som obetalt arbete. Utgifter nedtecknades nogsamt.
Med facit i hand kan man fråga sig om det här egentligen inte var Centerpartiets verkliga förmögenhet: Att man runt om i landet hade tusentals engagerade medlemmar som var beredda att arbeta ideellt. Man kan till exempel fundera på en organisation som Centerkvinnorna. Vad skulle värdet av deras insatser vara under en tioårsperiod om de hade fakturerat partiet?
Det gamla Centerpartiets folkrörelsekultur står skarp kontrast till den nya mer professionella och centraliserade kultur som växte fram under åren som Annie Lööf var partiledare.
Med svikande väljarunderlag står nu båda kulturerna och vacklar. Vilken kommer att överleva?