Muharrem Demirok avgår som Centerledare. Det beror inte främst på att han har gjort något fel – utan att han fick en omöjlig uppgift.
När han tillträdde som Centerledare fick han ta över företrädaren Annie Lööfs politik. Den linje som gällde var att Centerpartiet under inga omständigheter fick närma sig Sverigedemokraterna, inte ens med tång. Det ställningstagandet överskuggade allting annat.
Beröringsskräcken ledde till att det bara återstod ett möjligt samarbete för C, när M, L och KD började prata med SD. För Centern gällde då bara MP, V och S. Centern hade målat in sig i ett hörn.
För att göra Muharrem Demiroks uppgift ännu svårare så hör inte Centerpartiet hemma i vänsterblocket. Det är ett historiskt borgerligt parti, vars politiker är formade av det långa samarbetet inom Alliansen.
Samtidigt har Centerpartiet, som en konsekvens av den påtvingade dragningen vänsterut, bytt väljare under senare år. Ska vi hårdra det har borgerliga landsbygdsväljare försvunnit och ersatts av vänsterlutande storstadsbor.
I förra riksdagsvalet backade Centern kraftigt i sina historiska landsbygdsfästen. I samma områden gick särskilt SD framåt.
I klassiska centerbygder i väst och norr, liksom i sydöstra Sverige, backade partiet kraftigt. Centern blev helt utan riksdagsmandat i Skåne norra och östra, Västra Götaland norra, Gotland, Kronoberg, Kalmar, Jämtland och Norrbotten.
I eftervalsanalysen konstateras det ödesmättat om tillbakagången i de landsbygdstunga valkretsarna: ”Det var här Centerpartiet bildades och först växte sig starkt. I dessa och många andra valkretsar är de procentuella förlusterna stora bland landsbygdsboende, i områden där Centerpartiet utgjort en naturlig del av samhälls-gemenskapen i byn och bygden.”
Centerpartiet är med andra ord ett parti i en identitetskris. Det står och väger om partiet ska bli något helt annat än vad det tidigare har varit.
Den kanske största frågan är om Centerpartiet ska förbli en politisk kraft att räkna med i landsbygder och småstäder. Och den sista chansen att återta landet lär vara i nästa års val, då ännu många partiaktiva finns kvar på mindre orter.
Valet av Muharrem Demiroks efterträdare är alltså något av ett ödesval för Centerpartiet. Kommer det att väljas en partiledare som försöker rädda det som har gått förlorat och ta tillbaka borgerliga väljare på landet? Eller kommer fortsatta steg tas för att fullborda omvandlingen av det gamla bondeförbundet till ett mer urbant vänsterparti?
Partiet har inte heller råd med några obeprövade kort. Därför finns nog bara fyra möjliga kandidater. Det är Emil Källström, partiets tidigare ekonomiskpolitiske talesperson. Anna-Karin Hatt, tidigare statsråd och numera vd för LRF. Samt de två andra som kämpade om partiledarposten samtidigt som Demirok – Elisabeth Thand Ringqvist och Daniel Bäckström.
Vem det än blir bör nästa partiledare inte sättas i samma omöjliga position som Muharrem Demirok. Han fick aldrig en riktig chans.