Sverige kommer att gå med i Nato innan sommaren. Allt tyder på att beslutet redan är taget: de nära samtalen med Finland, formuleringen i Socialdemokraternas pressmeddelande som ledarsidan skrev om tidigare i veckan (12/4) samt interna läckor som uppger att statsminister Magdalena Andersson (S) redan bestämt sig.
Att Sverige går med i Nato är både rätt och riktigt. Vi har varit alliansfria endast till namnet de senaste åren – varken Ryssland eller omvärlden hyser någon tvekan om var Sverige står. En officiell medlemsansökan är bara ett sätt att formalisera vårt samarbete och se till att vi får chansen att till fullo nyttja medlemskapets fördelar.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att beslutet om medlemskap tvingats fram av kriget i Ukraina och det kraftigt försämrade säkerhetsläget. För första gången någonsin rankas försvaret bland de tio viktigaste politiska frågorna i Novus mätningar. På rekordtid svängde opinionen från ett nej till Nato till ett ja till Nato – eller i varje fall till ett kanske. Nagelfar man siffrorna så finns ingen överväldigande majoritet för ett svenskt Natomedlemskap. Den senaste opinionsundersökningen från Novus visar att 45 procent är positivt inställda medan 33 procent är negativt inställda. Andelen osäkra är 22 procent.
Jämför man med Finland blir det tydligt att svenskarna inte är lika övertygade som finländarna. Hela 60 procent av finländarna är för ett finskt Natomedlemskap. Intressant nog är siffran något lägre bland finlandssvenskarna. Av dem vill endast 52 procent gå med i Nato, enligt Svenska Yle.
I riksdagen är fyra av åtta partier tydligt för Nato, och har varit det sedan länge: Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Tillsammans utgör de 40 procent av mandaten. Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna, som varit tydliga motståndare, har nyligen svängt i frågan, men det har mer att göra med situationens allvar än genuin övertygelse.
Sveriges ansökan är en säkerhetspolitisk nödåtgärd snarare än ett brett förankrat beslut. Därför är det viktigt att Natodebatten fortsätter. Säkerhetspolitik är inte abstrakt; det är konkreta beslut som påverkar människors vardag och liv. Högerpolitiker, försvarsdebattörer och Natoanhängare behöver fortsätta argumentera för sin sak och övertyga allmänheten om Natomedlemskapets fördelar även efter fullbordat faktum. Det är först när en majoritet av medborgarna står bakom beslutet som det får legitimitet – och långsiktighet.