Splittring, kaos, misstroende. Det sägs att Amerikas förenta stater inte varit så bittert oförenta sedan inbördeskriget på 1800-talet.
Jag har inga skäl att betvivla det efter att ha läst boken ”USA -68. Våld och val”, skriven av den legendariske Expressenjournalisten Ulf Nilson och utgiven samma år det hände. Ett skakande tidsdokument från ett USA på kollisionskurs med sig själv.
Protesterna flammade mot Vietnamkriget. Presidenten, demokraten Lyndon B Johnson, var knäckt och demoraliserad. Han avstod från att söka nytt förtroende. Den svarta medborgarrättsrörelsen förlorade sin ledare när Martin Luther King mördades. Kort därpå sköts även presidentkandidaten Robert Kennedy ihjäl. Hoppet och idealismen i samhällsbygget tycktes för miljoner amerikaner vara borta.
1968 kantades av demonstrationer och kravaller, eldade av rasism, ekonomiska och sociala orättvisor, politisk radikalism och polisbrutalitet. I november segrade republikanen Richard Nixon knappt och lovade som tillträdande president att föra USA samman igen.
Det gick inte så bra, som bekant. Nästföljande decennium blev en utdragen, sårig baksmälla. Det dröjde till Ronald Reagans 80-tal innan USA återfick fotfästet, självförtroendet och optimismen.
Men vad ska man säga nu? Hur länge kommer läkeprocessen ta för dagens USA som är minst lika oförsonligt polariserat 2020 som 1968, om inte mer… Inte nog med att det sitter en politisk vettvilling i Vita huset, som under fyra år gjort sitt diaboliska bästa för att kvadda USA:s demokratiska institutioner och haft som politisk affärsidé att med febrig demagogi förstärka motsättningarna i samhället.
Donald Trumps stora test, hanteringen av coronapandemin, har varit ett svidande misslyckande. Drygt 100 000 amerikaner har hittills avlidit, varav en oproportionell andel människor bland USA:s fattigare minoriteter. Dessa har svårare att skydda sig mot viruset och har därtill drabbats hårdast av den ekonomiska krisen som pandemin orsakat. Som ytterligare gift i den explosiva bägaren har den nakna rasismen stuckit upp sin fula tryne.
Det brutala polisvåldet, som nyligen krävde afroamerikanen George Floyds liv, är ett slående bevis på att diskrimineringens era inte är förbi. Berättigade massprotester har blandats med radikala bråkmakares plundringar och bränder i upplopp som påminner om det sena 60-talets. Trump, rädd att tappa kontrollen, hotar med militära insatser för att stävja oroligheterna. Hur betryggande låter det?
Kulor, eskalerande våld, hetsiga känslor och ett presidentval i limbo på grund av coronan. USA -20 är en episk tragedi, ännu utan slut, men som med säkerhet kommer att kasta långa skuggor in i framtiden.