Ledare: Därför måste skolan bli bättre på lästräning

Höstlovet kallas ofta för läslov. Det är ett bra initiativ för att påminna om läsningens betydelse för människan och för samhället. I år har läslovet vänlighet som tema. Det är passande då forskning visar att romanläsning kan öka vår förmåga till empati. De senaste åren har det kommit många forskningsrön som lyfter betydelsen av att läsa böcker. Det har satt avtryck i samhällsdebatten och politikerna talar nu gärna om läsningens betydelse. Till exempel kommer alla skolor vara skyldiga att ha bemannade skolbibliotek från och med 2025.

Men man bör komma ihåg att bokläsning inte är något som kommer av sig självt. Om barnet först inte lärt sig att avkoda bokstäverna förblir läsningen en slags ouppnåelig magi. Det räcker inte att hjälpligt kunna tyda bokstäver för att kunna läsa en bok. Barnet måste ha fått chansen att mängdträna så att avkodandet går med viss automatik. Annars blir läsningen för långsam och ingen upplevelse eller njutning.

Tyvärr tycks det metodiska tragglandet med läsförmåga ofta ha glömts bort i den moderna progressiva skolan. Om detta skvallrar siffrorna från den internationella undersökningen PIRLS. Svenska skolbarns läsförmåga har sjunkit radikalt sedan senaste sekelskiftet. Bara sedan 2016 har andelen skolelever som är i behov av extra läshjälp ökat från 50 till 80 procent. Det är svårt att tänka sig tydligare signal om att undervisningen inte görs på rätt sätt.

Det märkliga är att det egentligen inte saknas kunskap om hur utvecklingen skulle kunna vändas.

Nyligen skrev hjärnforskaren Martin Ingvar en artikel i Forskning och Framsteg där han pekade på det starka stödet som finns i forskningen för phonicsmetoden. Alltså att lära sig läsa genom att systematiskt träna att avkoda ljuden som grupper av bokstäver. Men i svensk skola är den så kallade helordsmetoden, eller ordbildsmetoden, fortfarande vanlig trots att den saknar bra stöd i forskning.

En annan viktig röst i arbetet för mer lästräning är läraren och skoldebattören Sara Bruun. Hon förordar en daglig metodisk träning av läsförmågan genom hela grundskolan och gymnasiet. Tio minuter och gärna i helklass. Viktigt är också systematisk uppföljning där träningen delas in i femveckorsintervaller och resultaten får bli vägledande för nästa steg. Det måste finnas en progression över tid.

Svensk skola brukade vara bra på att lära barn och ungdomar att läsa. Kanske har många av oss glömt hur mycket vi satt och tragglade med bokstäver de första åren. Vi har också glömt hur omsorgsfullt våra lärare jobbade för att få alla med sig. Det är dit svensk skola måste tillbaka igen. Sara Bruun har kallat det ”att lyssna på de gamla rävarna”.

För att fler barn ska kunna njuta av en bok på läslovet måste undervisningen och träningen i läsförståelse bli en mer självklar del av skolgången. Dit är det en bra bit kvar.