Lantmännen köper HKScans verksamhet i Sverige, däribland i Linköping. Affären beskriver Lantmännens ordförande Per Lindahl som viktig för att stärka livsmedelsberedskapen i landet. Det låter som något en politiker skulle säga, och inte ordföranden för ett av landets största företag.
Men det här – att köpet stärker svenskt totalförsvar – ligger det en hel del i. Med kapitalstarka Lantmännen som ägare går det att förutsätt att HKScans slakterier och anläggningar för att producera livsmedel blir kvar i Sverige och kan utvecklas. Det i sin tur innebär att svenska gårdar kan fortsätta att sälja sin djur till HKScan, vilket är en förutsättning för verksamheten på djurgårdar. Det som säkras genom affären är en viktig infrastruktur för att få svensk mat på bordet.
Det är nog också här Lantmännens största drivkraft finns för köpet – att se till att djurgårdar kan leva kvar. Och att gårdar som odlar spannmål och annat foder till djur har kvar köpare i landet.
Lantmännen fungerar inte heller som vilket annat företag som helst. Det är ett kooperativ ägt av svenska bönder. Sakta har verksamheten växt, från inköp av spannmål och försäljning av utsäde till bagerier runt om i världen. Men ägarna finns fortsatt i Sverige. Till skillnad mot Arla, som är ett annat känt bondeägt kooperativ med svenska rötter som har blivit globalt, så har Lantmännen inte tagit in utländska medlemmar när det har expanderat utomlands. Det beslutet – att svenska lantbrukare fortfarande är ensamma ägare – är nog också det enskilt viktigaste för att förstå logiken bakom köpet av HKScan. Det som är bra för svenska lantbruk är bra för kooperativet.
Det finns nog också ett ytterligare skäl för Lantmännen att genomföra affären. Och det är klimatpolitiken som förs på kontinenten för att kraftigt minska antalet djur och därmed kväveutsläppen. I Nederländerna ska en tredjedel av alla kor, grisar och höns försvinna. Och liknande tongångar hörs från andra EU-länder där många djur hålls på liten yta. Den här utvecklingen är något som med tiden kan påverka Lantmännens goda exportaffär. I dag exporterar Lantmännen 30-40 procent av allt spannmål. Men om antalet djur i Europa blir färre minskar efterfrågan på foder. Samtidigt kan marker som används för att producera djurfoder användas för att odla annat.
I Sverige är däremot läget det motsatta, här behövs det fler betesdjur för att värna artrika naturbetesmarker och klara riksdagens miljömål. Trots låga klimatavtryck i djurhållningen importerar vi mycket kött och andra animalieprodukter. Sammantaget gör det att framtiden för svensk djurhållning ser hyfsat ljus ut, så länge det finns långsiktiga och kapitalstarka ägare till förädlingsanläggningarna.
Att se till att det finns slakterier blir på det är sättet en överlevnadsfråga även för gårdar som endast odlar spannmål och andra grödor. Och det intresset sammanfaller med de politiskt satta målen om att stärka totalförsvaret, som matförsörjningen är en bärande del av. Därför kan Lantmännen säga att köpet av HKScan stärker livsmedelsberedskapen.
Om det finns några politiska lärdomar att dra av det hela så är de tre. Den första är att hållbarhetsarbetet på EU-nivå påverkar samhället på en mängd svåröverblickara sätt. Den andra är att näringslivet har en avgörande roll i totalförsvaret. Och den tredje och viktigaste är att ett spritt svenskt ägande är den bästa garanten för att långsiktigt säkra viktiga verksamheter i landet.