Nu, tjugo år senare, har president Joe Biden bestämt sig för att styrkorna ska vara ute ur landet – innan den symboliska 11 september. Resultatet har varit nedslående: talibanerna har utökat sina territorier med blodigt våld och har nu även tagit över huvudstaden Kabul.
Tyskland svarade direkt med att frysa hela det statliga utvecklingsstödet. Vanligtvis skickar landet 430 miljoner euro om året till Afghanistan. Nu vill de inte ge en krona – så länge talibanerna sitter på makten. Tysklands utrikesminister Heiko Maas förklarade att: ”Vi kommer inte skicka en enda cent till till det landet om Talibanerna tar fullständig kontroll, inför sharialagar och omvandlar det till ett kalifat.” (AFP 17/8)
På den andra motpolen finns Kina, som omedelbart öppnade för diplomatiska samtal med talibanerna. Landet stödjer talibanerna som politisk kraft. Kina bedriver förutom dialog ett samarbete med dem om gemensamma intressen. (SR 28/7)
Vilken av dessa två vägar har Sverige valt? Från svenskt håll vägrar man frysa utvecklingsbiståndet. Under 2020 gav Sverige 1,05 miljarder i både humanitärt- och utvecklingsbistånd till Afghanistan. Mellan 2021-2024 var planen att ge 3 miljarder kronor. Ann Linde sade i söndags (SR 15/8) att biståndet ska ligga fast, men inte gå till talibanerna. Sida har nu fått i uppgift att se över biståndet och om man eventuellt kan omfördela medel och fortsätta en del av arbetet. (SR 17/8)
Det finns två huvudproblem med Sveriges ställningstagande. Det första är att det är naivt att tro att utvecklingsbiståndet inte kommer gynna talibanernas ändamål. Trots att intentionen må vara god är den i praktiken ytterst svår att förverkliga. Det andra problemet är att utvecklingsbiståndet ser till att landets institutioner upprätthålls, trots i grunden dysfunktionella regeringar. På kort sikt är detta något bra. På lång sikt gör det att man legitimerar talibanerna styre och ger dem möjlighet att fortsätta styra landet.
Sverige måste välja sida. Sveriges regering kan inte både säga att den inte ska ge talibanerna en krona, samtidigt som den lovar att biståndet ska stå fast.