I den sträva höstluften hör jägaren taxens glada skall eka genom pelarsalar av tall. Hon ser på GPS:en hur hunden följer ett slingrande spår. Säkert ett rådjur.
Plötsligt tystnar skallen. Något är fel. GPS-spåret har stannat. Det knyter sig i magen och jägaren skyndar mot platsen. Skärmen laggar, men hon hittar rätt glänta och ropar på sin hund. Skogens tystnad är kompakt.
Så skymtar hon något i bärriset. Medan hon stegar fram förstår hon och känner benen domna under sig. I en röra av päls och blod ligger hennes följeslagare. Nacken är krossad och halsen öppen. GPS-halsbandet blinkar ännu.
Bedövad av chock bär hon med sig den lilla kroppen med de korta benen och lägger den försiktigt i bakluckan. Hon sätter sig i framsätet, men tvekar inför att vrida om nyckeln. Vad ska hon säga där hemma?
Vargattacker mot jakthundar är lyckligtvis ovanliga. Jägarna märker om vargar etablerat sig i markerna och slutar jaga där. När jakthundar sågs som verktyg kunde man leva med lite ”svinn”, men i dag är de familjemedlemmar.
När jakten upphör slocknar familjetraditioner och markvärden sjunker.
Vargarna slår också ut fåren. Visst, bönder kan få bidrag för skydd och ersättning för angrepp, men det läker inte traumat. Det är förståeligt att många knäcks av rädslan, gör sig av med sina får, och ersätter deras blomstrande betesmarker med enformig skog.
Vargarnas utbredning i norra Östergötland är en tragedi. Efter reviret vid Långbogen kom Fågelmossen och Tisaren. Det lär vara en tidsfråga tills de rundar Roxen söderut.
Naturvårdsverket har bestämt att det ska finnas 70 vargar i södra Sverige. Det låter inte mycket, men vargarna är lokala och plågar bygden inom sina revir. Där blir landsbygden sämre.
Och till glädje för vem? Idealister i Linköping, Stockholm och Bryssel som tycker att vargar verkar spännande? Den bilden känns nog inte riktigt igen i Tjällmo.
Därför är det bra att EU har vaknat. Förrförra hösten dödade en tysk varg en ponny, som visade sig tillhöra EU:s chef Ursula von der Leyen. Nu vill EU sänka vargarnas skyddsstatus så att medlemsstaterna lättare kan bromsa spridningen.
Det är också bra att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) vill ta rygg på EU och minska den svenska stammen.
Länsstyrelsen i Linköping borde löpa linan ut och tillåta licensjakt i länet. Det har inte räckt med punktinsatser i form av skyddsjakt. De östgötska vargarna borde vara färre.
Det är häftigt att det finns vargar här, och vi stadsbor gör rätt i att beundra så mytomspunna varelser. Frågan om hur många vargarna bör vara tillhör dock inte oss. Vi borde visa medkänsla och ta lantisarnas vånda på allvar.