Sverigedemokraterna har tapetserat en tunnelbanestation i Stockholm med en reklamkampanj till synes riktad till utländska turister. Budskapet är skrivet på bristfällig engelska (något som roat i brittisk media) och påstår bland annat att organiserade gäng profiterar på tiggarna, att den svenska regeringen inte gör vad som är nödvändigt och att SD utlovar ”real change”. Vad som upprört mest är SD:s om ursäkt för ”the mess” i Stockholm, åsyftande bilder på personer som sover på gatan.
Flera affischer har rivits ner och i går meddelade Stockholms lokaltrafik att de av säkerhetsskäl tar ner delar av reklamen, folk kan skada sig själva och andra om de försöker slita ner affischeringen. Det är synd. Varken SL eller privatpersoner borde ha rört SD:s reklam. Den borde ha fått sitta orörd. Människor är inte dumma i huvudet, de kan bilda sin uppfattning om kampanjens budskap. När den rivs ner med dunder och brak, kallas rasistisk och anmäls för hets mot folkgrupp motverkar protesterna såväl yttrandefriheten som sitt eget syfte, att SD inte ska få synas. Genomslaget blev större.
Bättre då göra som Linköpings biskop Martin Modéus och använda sin röst. På Facebook skriver Modéus att SD-kampanjen utgör ”ett skammens bottenrekord” och brister i såväl saklighet som värdighet. Biskopen har helt rätt. Kampanjen är vedervärdig. Att kalla människor för en ”mess” (röra) och be om ursäkt för att de finns visar på iskallt människoförakt. Men rasistisk är kampanjen inte, tiggare är ingen folkgrupp. Så hets mot densamma kan det heller knappast vara tal om. Det gör dock inte kampanjen mindre föraktfull.
Många människor agerar med magkänslan, vilket är förståeligt men inte försvarbart i den här situationen. Det är också vad SD:s pr-folk är medvetna om och räknar med. Det brukar heta, särskilt inifrån partiet, att SD särbehandlas. Visst gör det! Nu pratar alla om kampanjen - det var välspenderade pr-pengar. Om någon mot förmodan pratar med SD-företrädare handlar det mest om vandaliseringen av kampanjen – inte dess faktiska budskap, som hela partiet verkligen borde få ordentligt kritiska frågor kring.
Affischerna borde ha fått hänga kvar, därför att vi ska värna yttrandefriheten och den öppna debatten. SD undkom båda på grund av att affischerna plockas ner och att det är motreaktionerna som diskussionerna handlar om.