Därför älskar företagarna utanför Linköping fladdermöss

Så var det dags igen. Förekomsten av fladdermöss kan sätta stopp för stora planer. Den här gången handlar det om drygt 100 bostäder i Berg, utanför Linköping.

Fladdermöss har tidigare stoppat Lalandias planer i Motala. Det var även länge ovisst om fladdermöss kunde hindra rivningen av silon i Vadstena.

Vad beror då det här på?

Jo, att alla fladdermöss är skyddade enligt artskyddsförordningen. Den säger att inga fladdermöss får dödas, skadas eller störas. Inte heller får deras bon skadas. Och det här gör fladdermöss till ett slagträ i händerna på alla som vill stoppa byggplaner, likt Vretaklosterbygdens företagarförening. I Corren framfördes nyligen oro från föreningen över vad som ska hända med fladdermössen om det byggdes hus på det gamla sågverksområdet.

Visserligen kan det vara så att företagarföreningen drivs av en genuin omtanke om brunlångöra, dvärgpistrell och större fladdermus. Men i så fall framstår det som en ny inriktning på verksamheten. När samma förening för ett par år sedan kritiserade byggplanerna i en debattartikel i Corren nämndes inte fladdermöss.

En inte alltför vild gissning är att företagarföreningens vurm för fladdermöss i stället grundar sig i att de små krabaterna kan hindra att ett företagsområde omvandlas till bostadsområde.

Men det är inte bara fladdermöss som kan hindra tilltänkta byggen. I Skeda söder om Linköping stoppades en bergtäkt av att det fanns större vattensalamander i området. I Söderköping har det efterlängtade bygget av nya E22 förbi staden skjutits framåt med många år, efter att hasselsnok setts i närheten. 

Det starka skyddet för en del arter gör därför att alla som vill stoppa ett byggprojekt gör klokt i att leta efter vissa fredade arter. Och om lagstiftningen på det här sättet kan uppmuntra till engagemang för sällsynta arter är det gott.

Det är dock som upplagt för att vi även får motsatt effekt. Det kan vara att den mindre samvetsgranne exploatören ser till att rensa ett område på allt som kan vara fridlyst innan några planer presenteras. Eller att den som äger mark som kan bli aktuell för exploatering ser till att området inte blir artrikt.

Det är även som upplagt för är att det uppstår en svart marknad för vattensalamandrar och fladdermöss. För det lär finnas en del som är beredda att betala mycket för att stoppa ett vägbygge som klyver tomten, en vindkraftpark som fördärvar utsikten eller liknande. Och om motståndet mot en del stora byggprojekt kan mobilisera människor till årslånga kamper, då lär det även kunna finnas ett fåtal som är beredda att ta reda på fridlysta arter och släppa ut dem där man vill få ett bygge stoppat. Då är striden vunnen.

Något mer som talar för den här utvecklingen är att artskyddsbrotten under senare år har ökat bland kriminella. Det finns en svart internationell marknad för i synnerhet fågelägg och orkidéer. Samlare betalar hutlösa summor för att lägga vantarna på en del sällsynta djur och växter. Att åka dit för brotten är samtidigt svårt och straffen låga.

Lyckligtvis finns det en enkel lösning för att hindra att utvecklingen går så långt som att det uppstår en svart marknad för fredade arter. Och det är att lagstiftning och myndigheter blir mer flexibla och snabbare med att tillåta flytt av sällsynta arter, från där det ska byggas till platser där det har skapats och fredats livsmiljöer.

I längden framstår en sådan lösning som en vinst för alla. Många naturreservat kan skapas med privata pengar om exploatörer fick större möjligheter att flytta fredade arter och kompensera förluster av livsmiljöer.