Har drömmen om en borgerlig regering gått i kras redan innan valrörelsen dragit i gång på allvar? Man bör inte stirra sig blind på opinionsundersökningar, men de går att använda som en fingervisning. Moderaterna backar i såväl SVT/Novus senaste undersökning som Kantar/Sifos sammanvägning av opinionsmätningar. Åter är partiet mindre än Sverigedemokraterna och väljarna läcker just ditåt.
Kristdemokraterna stretar på, men har tappat mark rejält de senaste tre åren. Annat var det under EU-valrörelsen våren 2019. Då snittade partiet över elva procent i mätningarna. Nu ligger man och skvalpar på omkring fem procent.
För Liberalerna är läget så dystert som det kan bli i svensk politik.
Förklaringarna till borgerlighetens motgångar spretar sig, men det finns några tydliga snedsteg. Ett sådant är att partierna misslyckats med att leverera en tydlig samhällsvision och ägnar sig främst åt att utpeka motståndarnas svagheter. I och med detta har debatten från borgerligt håll främst handlat om energipolitik, och lag och ordning. Därmed har spelplanen för vänsterns favoritfrågor – välfärd och arbetsmarknad – lämnats obevakad.
Det ängsliga och oklara förhållandet till Sverigedemokraterna fortsätter att förvirra väljare.
Dessutom finns en oförmåga att överta problemformuleringsprivilegiet från vänstern. Friskoledebatten är ett sådant exempel, där högern lämnat på walkover genom att vägra bemöta Socialdemokraternas nya offensiv mot vinster i välfärden.
Men allt är inte mörka moln på himlen. Hindren som står i vägen kan övervinnas med tydlighet och samarbete. De borgerliga partierna bör se upp med att kasta in handduken i förväg.
Enligt opinionsanalytikern Per Rosencrantz finns ett antal faktorer som är till högerns fördel. En är partiledardebatternas betydelse i slutspurten. Väljare tenderar att bestämma sig i elfte timmen. Fyra av tio valde parti att rösta på under sista veckan, enligt vallokalsundersökningar. Åtta av tio väljare tog del av valrörelsen via just debatter och utfrågningar. Där fick såväl Ulf Kristersson (M) som Ebba Busch (KD) stort genomslag 2018.
Dessutom lutar den svenska väljarkåren åt höger. Den senaste SOM-undersökningen låter oss veta att 40 procent av väljarna identifierar sig som höger och 30 till vänster.
Utfallet kan sedan bli vänsterregering ändå. Man bör dock hålla medborgarnas värderingar och politiskt spel isär.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är i dag de enda partierna som utgör en någorlunda samlad borgerlighet. Därför borde de tillsammans gå ihop och lansera ett gemensamt manifest inför stundande val. Genom att visa väljarna vilken politik de får när de röstar borgerligt, och dessutom ta en aktiv plats i debatterna, kan nedgången vändas.
Därutöver blir det också enklare att reda ut för såväl väljare som sig själva vad som särskiljer svensk borgerlighet från Sverigedemokraterna. SD är inte ett solklart högerparti, åtminstone inte i borgerlig bemärkelse. Den ideologiska basen bygger till större del på kollektivism och protektionism. Partiet spretar sig vad gäller sakfrågor – förutom invandringen, naturligtvis. För de högerväljare som håller av klassiska borgerliga värderingar som näringslivsfrihet, internationalism och fri kultur finns ytterst lite att hämta därifrån.
Om det sedan går hela vägen till Rosenbad återstår att se. Men det finns ingen anledning att ge upp på förhand. Arbetet med borgerlig samverkan vinner på att förvaltas och fördjupas under många mandatperioder framöver.