En god arbetsledning är viktigt för de flesta jobb. Inom Polismyndigheten är det extra viktigt. Enskilda poliser ska varje dag, på ett bra sätt, möta människor i olika, ibland farliga, situationer. En stöttande och fungerande ledning är naturligtvis A och O.
Många poliser vittnar om att situationen är den motsatta. Poliser runt om i landet har ”brevbombat” rikspolischef Dan Eliasson, med kopior till statsministern, inrikesminister och riksdagspartiledarna, framgår det stora missnöjet tydligt. ”Det här är bara början av vårt uppror. Många är förbannade”, säger en anställd vid kriminalpolisen i Östergötland (Corren 3/11). Löneläget är bara en liten del, framför allt handlar missnöjet om brister i ledarskapet och dålig lyhördhet gentemot medarbetarna längre ner i hierarkin.
Att vara polis är inte som vilket jobb som helst. Tänk exempelvis på poliserna i Malmö som tidigt på tisdagsmorgonen började tömma lägret som slagits upp på Industrigatan i Malmö. EU-migranterna och aktivisterna skulle föras ut och området säkras innan Malmö stad kunde ta vid och börja städa. Lägret var tvunget att rivas, något alternativ var inte lagligt – eller rimligt. Men det är ett mycket prekärt uppdrag. Människor betraktade lägret som sitt hem – hur enkelt är det att avhysa en person från det? Några aktivister ställde till bråk och fick omhändertas. Andra lyftas bort från platsen. Poliserna måste vara mentalt och fysiskt starka samtidigt som de bör vara utrustade med en rejäl laddning medmänsklighet och lugn.
Finns då inte en tillfredsställande och trygg ledning i ryggen, blir arbetet blir ännu tyngre. Det går inte hur länge som helst skylla på den stora pågående omorganisationen. Polisens arbete måste fungera under tiden. Om inte, riskerar det till och med att bli en samhällsfara.
Vad gör polisfacket? Vems sida står det på – de höga chefernas eller medarbetarnas? Poliser säger upp sig på löpande band, samtidigt som de som är kvar i organisationen inte vågar yttra sitt missnöje mer än anonymt. Är det en sådan poliskår vi vill ha? Som Sverige behöver?
Myndighetens anseende vilar på poliserna ute i tjänst. Ett högt förtroende för Polisen är centralt för en fungerande rättsstat. Känner de enskilda poliserna att deras arbetssituation är ohållbar, blir det förstås svårare att utföra sitt jobb. Begriper inte ledningen det?