Omikronvågen rasar vidare och allt fler verksamheter i länet tvingas till drastiska åtgärder för att bryta smittkedjorna. Förskolor har fått stänga och hela klasser gå över till distansundervisning.
Det är uppenbart att upplägget inte kan fortgå i all evighet. Viktiga kunskaper går förlorade när läraren inte kan hjälpa och förklara öga mot öga. Det sociala livet tar skada och många av barndomens formativa moment går förlorade. Dessutom sliter Google Meet-lektioner på lärarna, särskilt när man behöver anpassa undervisningen till både fysiskt och digitalt format.
Det är inte bara skolorna som drabbas. Sjukvården är belastad, inte bara på grund av antalet covidpatienter, utan även för att personalen smittats. Och i förra veckan kom rapporter om att var tionde polisanställd i landet var sjuk eller befann sig i karantän.
I detta skede borde vi göra oss påminda om ett enkelt smittskyddsmedel, som såväl Världshälsoorganisationen (WHO) och hundratals forskare förespråkar – munskyddet.
I princip alla världens länder har olika former av munskyddskrav, eller åtminstone starka rekommendationer, i inomhusmiljöer. Det innefattar kollektivtrafik och affärer, men även skolor, arbetsplatser och vårdinrättningar.
Det har hjälpt. I en studie publicerad i American Journal of Preventive Medicine undersöktes coviddödligheten under pandemins första månader i 44 länder. Länderna hade liknande restriktioner, men skilde sig på en punkt – munskyddsmandat.
Resultatet visade att de länder som infört krav hade 48 dödsfall per miljon invånare. Länderna utan krav hade å andra sidan i snitt 289 dödsfall per miljon invånare. Många andra studier visar liknande resultat. Även om det inte är en mirakelkur, har många liv kunnat räddas. Och än fler har lyckas låta bli att smittas.
Sverige har, å andra sidan, valt en egen väg att vandra. Som vanligt. För närvarande rekommenderar Folkhälsomyndigheten (FHM) endast att man ska bära munskydd i kollektivtrafiken – om det inte går att hålla avstånd. Detta samtidigt som de skriver rätt upp och ner att det kan bidra till minskad risk för virusspridning. Dessutom listar myndigheten ett flertal vetenskapliga artiklar på sin hemsida, där munskyddens positiva effekt bevisas.
Det är som om både FHM och regeringen glömt bort att trängsel kan uppstå vid andra situationer än bussen en måndag morgon. För den som besöker Ica Maxi en fredag kväll, eller en skolmatsal vid elvasnåret, är det inte svårt att förstå hur viruset sprids.
Rektorerna i länets skolor skulle kunna förespråka munskydd under lektionstid. Det borde inte vara ett problem för framför allt äldre elever att räkna matte eller läsa i historieboken iklädd ett sådant. Betydligt fler kommer dessutom kunna vara i skolan för fysisk undervisning. Detsamma gäller anställda inom samhällsviktiga verksamheter. Arbetsgivare bör uppmana sina anställda att bära munskydd i utrymmen där man tvingas arbeta tätt sida vid sida.
Rimligtvis är det även arbetsgivaren som ska tillhandahålla munskydden. Ingen ska behöva avstå på grund av att man inte har råd.
Det är inte alltid bekvämt att bära dem. Men att gå igenom en samhällskris är aldrig en dans på rosor. Det har vi alla fått erfara de senaste åren. Dessutom bör man alltid ha i tanke att en sådan åtgärd är tillfällig.
Vidare är det fortfarande ytterst få som bär munskydd på bussar och tåg, trots rekommendationerna. Där har lokalpolitikerna ett särskilt ansvar att trycka på det viktiga budskapet, som nationella makthavare inte lyckats leverera särskilt effektivt.
Pliktkänsla behöver inte fostras med statligt tvång. I Sverige lyckades vi vaccinera 83 procent av befolkningen med frivilligheten som ledstjärna. Varför skulle vi inte kunna göra detsamma med munskydden?