Fler studenter får indraget studiemedel på grund av bristande studieresultat. Under det första året man studerar kräver CSN att en student klarar 62,5 procent av kurserna. Därefter höjs kravet till 75 procent. Läsåret 2014/2015 fick 42 000 – 9,2 procent – av svenska studenter avslag på sin studiemedelsansökan. Det är en fördubbling jämfört med situationen för fem år sedan.
2010 ändrades också reglerna så att de faktiska resultaten, istället för vanskliga prognoser, avgjorde huruvida man fick rätt till studiemedel.
Orättvist? Kränkande? Nej, inte ett dugg. Staten lånar inte ut pengar till fördelaktig ränta för att studenter ska glida genom studietiden. Precis som kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) har påpekat så är CSN ingen välgörenhetsorganisation. För staten är det en investering att medborgarna kan vidareutbilda sig så att de kan få kvalificerade jobb och bättre försörjning – och betala mer i skatt. Är det jobbigt att vara student? Ja, ibland. Men vem har lovat att det inte ska vara det?
Faktum är ju att mycket tyder på att kraven på högskolor och universitet behöver höjas – inte sänkas. Vi har den senaste tiden kunnat läsa och höra om en svensk högskola i förfall. Varningsklockorna har plingat tidigare, genom lärare och lektorer som vittnat om att deras studenter knappt är läs- och skrivkunniga när de kommer till universitetet.
När den välkände professorn i historia Dick Harrison gick ut på Svenska Dagbladets debattsida och beskrev hur han blivit uppkallad till sina chefer för att han underkänt ovanligt många av sina studenter och blivit tillsagd att sänka kraven (medlen till universiteten är nämligen avhängigt antalet examinerade studenter), dånade det rejält i de där klockorna.
Historieprofessorn har fått uppbackning från andra håll som säger att det ligger en hel del i hans kritik mot hur institutionerna för högre utbildning anpassar sig efter studenters lägre kunskapsnivåer och ambitioner.
Svensk högre utbildning måste alltså höja sin kvalitet, vilket innebär högre krav på studenterna. Det kan leda till att fler får sina studiemedel indragna. Men det skulle också betyda att kvaliteten ökar och att de som anstränger sig inte bara får sina pengar utbetalda utan även lämnar studielivet med mer kunskap och kompentens att konkurrera med på arbetsmarknaden. Kvalitet måste gå före kvantitet även inom högre studier. De som inte får studiemedel på grund av att de inte lever upp till kraven kanske ska fundera på om det är dags att lägga in en högre växel, eller helt enkelt kliva av och göra något annat.