För många år sedan, när jag var barn, hade min bästa kompis föräldrar en fritidsstuga i Sätila. Det är ett litet ställe i Västergötland, några mil från Borås, intill en sjö som heter Lygnern. Ett tag var det hur märkvärdigt som helst att hänga med dit. Och det, ska ni veta, var jag inte ensam om att tycka.
Längs de små grusvägarna i trakten kunde det på helgerna komma veritabla bilkaravaner med människor som såg sig storögt omkring. Det var nämligen här som ”Raskens” spelades in, TV-serien som 1976 samlade nära nog varenda kotte framför rutan i vardagsrummen. Make till brottarsuccé är svår att föreställa sig idag.
Vilhelm Mobergs berättelse om den rebelliske bonddrängen som tog värvning som indelt soldat blev Sven Wollters stora genombrott. Även om han under karriären gjorde andra fina roller, inte minst i Bo Widerbergs filmer, är det hans oförglömliga prestation i ”Raskens” som jag främst förknippar honom med och har tagit till hjärtat.
Kärv, egensinnig, charmigt strulig och sliten mellan sina två kvinnor – den bergfast rejäla hustrun Ida (ett fantastiskt kvinnoporträtt av Gurie Nordwall!) och den fala fresterskan Nergårds-Anna (Viveka Seldahl). Soldattorparen Rask och hans levnadsöde i 1800-talets fattig-Sverige är Sven Wollters tour de force.
Tillsammans med Gurie Nordwall fångade han den svenska folksjälen, osminkad och genuin. Det är ett talande mått på berörande gestaltning att TV-tittare började vallfärda till Sätila – av alla obetydliga fluglortar på kartan – bara för att spana in sceneriet som skulle föreställa Raskens hemmaplan (Småland egentligen). Gissa om min barndomskompis stuga plötsligt stod högt i kurs, alltså.
Nu är Sven Wollter och hans karaktäristiskt varma, hesa röst inte mer. Aldrig har jag sörjt en kommunist så mycket. Hans benhårda marxistiska övertygelse fann jag avskyvärd och obegriplig. Men vem har sagt att konstnärlig genialitet också garanterar ett gott politiskt omdöme? Jag kan strunta i hans kommunistiska förvillelser.
Jag kan dock omöjligen strunta i att det var den förbannade pandemin som ryckte honom ifrån oss. Sven Wollter var visserligen 86 år och inte i bästa kroppsliga kondition. Desto sårbarare blev han för smittan, han dog i sviterna av covid-19.
Efter vårens prövningar har smittspridningen tagit oroande fart igen, bland annat hos oss i Östergötland. Läget är allvarligt. Nonchalera inte restriktionerna. Håll ut. Viruset är lömskt. Tag inga risker som kan föra det vidare och öka pandemins redan rysliga skörd. Över 6000 människor – många äldre i likhet med Sven Wollter – har hittills avlidit i Sverige. Gör dig inte skyldig till att antalet insjuknade måste bli fler.